Regulatory Arbitrage
I dagens globala värld är det en självklarhet att banker kan handla på världens alla olika marknader. Det är i grund och botten positivt då det innebär att banker kan distribuera kapital globalt, något som ökar möjligheten att investera i utvecklingsprojekt i länder som annars kanske inte skulle haft tillräckligt med pengar. Men det finns även en del komplicerade problem med detta. Problem som i ganska stor utsträckning sprungit ur all den regionala reglering som finns i bankvärlden. Ett av dessa är vad som kommit att kallas regulatory arbitrage. Arbitrage innebär följande
In economics and finance, arbitrage is the practice of taking advantage of a price differential between two or more markets: striking a combination of matching deals that capitalize upon the imbalance, the profit being the difference between the market prices.
Detta är alltså även tillämpbart utifrån ett regleringsperspektiv. Banker väljer till exempel att placera delar av sin verksamhet i länder med låga krav på säkerheter, i syfte att kunna exponera sig emot större risk (enligt Basel I krävs täckning för 8% av utlånat kapital, något som dock inte gäller globalt så vitt jag kan förstå).
Felix Salmon på Reuters skrev idag ett inlägg från Davos om hur världen i framtiden kommer behöva komma överens om lagstiftning på en mycket mer global skala än vad man behöver idag.
A large group of bold-face names such as Larry Summers, Brian Moynihan, Alistair Darling, and Mario Draghi, meeting behind closed doors, reportedly came to the obvious yet necessary conclusion that, in the words of Darling, “we are agreed that whatever we do, it needs to be universal. You’re dealing with a global banking system. You need a common approach across the world”.
I particularly like the idea that no banks should be allowed to have branches in foreign countries: if you want to set up abroad, you need to have fully-fledged subsidiaries in each company, regulated domestically as if they were domestic banks.
Det är intressanta resonemang, men jag kan inte låta bli att tänka att problem med olika reglering i olika länderberor på det faktum att banksektorn är så hårt reglerad. Att reglera mer kanske då inte är sättet att lösa det hela, utan möjligen att reglera mindre? Men att så blir fallet är väl knappast troligt. Även om “the Volcker Rule” troligen är ganska tandlös, och USA därmed inte tagit särskilt stora kliv emot mer reglering, så finns det ändå en global tendens emot detta. Deppigt.
Blivande civilingenjör som läser Teknisk Fysik på Chalmers och Nationalekonomi på Handels i Göteborg. Kombinerar ett intresse för siffror och modeller med ett intresse för ekonomi och ledarskap. Skriver om samhället utifrån ett frihetligt perspektiv.
