En chans att komma tillbaka
Tittade en snabbis på gårdagens partiledardebatt medan jag åt frukost idag. De första 10 minuterna ägnades åt sjukförsäkringsreglerna. Jag tror detta är en viktig valfråga, särskilt då den under hösten kastat en skugga över alliansen. Följande är argument från vardera sida med mina kommentarer.
Vårt mål är att våra myndigheter skall jobba intensivt för att människor skall ha en chans att komma tillbaka till arbetet. Tidigare blev folk bortglömda, och lämnade i förtidspension. Vi har haft en situation där människor stämplats ut, trots att de är arbetsföra. 140 personer sjukpensionerades varje dag. De som är sjuka skall vi inte ställa krav på, men har man möjlighet att jobba skall man göra det. - Alliansens argument
Jag har sedan jag började intressera mig för politik fascinerats av hur lätt det är att hamna i ett bidragsberoende i Sverige. Vårt välfärdssystem har länge grundat sig i en tanke om att alla skall ha rätt till stöd om de inte kan ta hand om sig själva. Det är en väldigt god tanke, men man måste samtidigt vara realistisk och inse att många kommer försöka utnyttja ett sådant system. Många vars liv inte blivit som de tänkt sig har i Sverige en möjlighet att välja den lätta vägen ut, genom vårt bidragssystem. Regeringen pratar om att de vill hjälpa folk tillbaka till arbetsmarknaden. I realiteten vill man nog snarare tvinga många tillbaka till arbetsmarknaden, och det är helt rätt. Det låter som en hård och cynisk åsikt, men människor behöver någon som ställer krav på dem. Man kan säkert tycka att jag inte är i position att säga att man borde ställa krav på folk som har det svårt, men om man känner till allt om mig så vet man att jag trots allt faktiskt vet vad jag pratar om. Det är precis som med barn och deras läxor. Hade ingen kontrollerat om de blivit gjorde hade många låtit bli. Vuxna är inte så annorlunda, och vi behöver alla krav för att utvecklas. Vissa är bra på att ställa krav på sig själva, medan många andra garanterat behöver lärare och myndigheter som ställer krav. Det är det minsta man kan begära då alla andra medborgare tillsammans finansierar det stöd som delas ut.
I nästan varje kommun ökar socialbidragen, som konsekvens av att sjuka inte får vara sjuka. Vad ni kallar rehabiliteringskedjan är bara en serie datum innan man hamnar i bidrag igen. Ni har uppfunnit en stupstock vid 180 dagar, en administrativ gräns, där politiska beslut idag avgör en sjuk människas framtid. Vi kommer åter-försäkra människor de 50.000 människor som hamnar utanför försäkringen. Det kommer bli större resurser för rehabilitering. De som idag har ett deltidsarbete har rätt till det. - Oppositionens argument
Oppositionen vill inte riskera att de som är svaga i samhället förväxlas med de som utnyttjar systemet. De vill se till att alla har lätt att få stöd, till priset att många som inte förtjänar stöd också får det. Man tar hellre det säkra före det osäkra. Jag anser inte att man har rätt att göra det. Människor borde i väldigt stor utsträckning hållas ansvariga för sina egna handligar. I de fall då staten skall spendera våra gemensamma medel på att stötta människor skall det ske med stor restriktion. Annars uppmuntrar man människor att ta den lätta vägen ut. På det praktiska planet kan man också nämna att de förslag som oppositionen lägger fram är väldigt omfattande, och därmed svåra att genomföra snabbt. När man säger att man skall återförsäkra alla under nästa mandatperiod är det nog optimistiskt.



Hej!
Problemet är i grunden vilken “människosyn” man har.
Att påstå att människor vill ta den “enkla vägen ut”, dvs att människor hellre går på bidrag och är slöa och lata och inte vill arbeta är så kränkande.
Jag känner inte igen mig i att människor inte vill ha jobb och inte försöker få ett jobb.
Jag och många med mig är mer aktiva än några andra i Sveriges historia, men vad har vi för det? Jo, INGENTING. Man anstränger sig och skaffar sig en bra utbildning och samtidigt så letar man jobb hemifrån genom olika jobbdatabaser. Jag har personligen sökt allt mellan himmel och jord och skrivit riktigt professionella ansökningar och riktigt bra personliga brev och fått det hela granskat av experter på området som inte haft något att invända. Men, resultatet av mina snart 4000 ansökningar är INGENTING. Jag har inte fått ett ända positivt svar någonstans ifrån. Oavsätt inom vilket område jag sökt jobb och oavsätt vilken arbetsgivare och oavsätt var i landet och oavsätt om det är privat eller offentlig sektor så är det samma svar hela tiden: NEJ TACK – DET FINNS INGET BEHOV AV DIN KOMPETENS OCH DINA KUNSKAPER – INTE NU OCH INTE UNDER ÖVERSKÅDLIG FRAMTID …ha ett bra liv”. Jag har tagit stort personligt ansvar och byggt på min kompetens allt eftersom , men inte tagit studiemedel eftersom när
jag var färdig med magisterutbildningen i statsvetenskap så var det slut på min studiemedelsperiod. Det var väl bara tur att jag råkar ha snälla föräldrar som ställer upp, annars hade väl jag precis som alla andra som har examen inom någon av de samhällsvetenskapliga programmen
hamnat på gatan helt utan rättigheter.
Jag har genom min kompetens i omvärldsanalys kunnat jämföra och analysera skillnaderna mellan våra utbildningsprogram och programmen i Kanada, Amerika och Australien. Jag hittar gigantiska skillnader, nämligen att i Kanada, Amerika och Australien så har man en mycket välutvecklad samverkan mellan akademi och arbetsmarknad/samhälle/näringslivet. Detta finns
inte alls för samhällsvetarna i Sverige, som ställs
på “bar backe” efter examen och som sedan får ett helvete därför att CSN bryr sig inte med att vänta med att skicka ut sina återkrav av studielån för de som tagit studielån. De kör sitt “race” och använder dessutom det här med “synnerliga skäl” i lagstiftningen för att neka nyutexaminerade rätten att få nedsättning av återbetalning av studielån, vilket gör att många tvingas till Kronofogden eller i värsta fall tvingas ta SMS-lån för att kunna börja betala tillbaka studielån, och så kan vi inte ha det.
Samverkan mellan akademi och arbetsmarknad/näringsliv måste helt enkelt prioriteras framför utbildning och forskning inom den högre utbildningen. Annars kommer utslagningen att få förödande sociala konsekvenser. Dessutom riskerar vi att ge gratis röster till Vänsterpartiet och Lars Ohly, men även till olika radikala vänstergrupper.
Tyvärr så visar Moderaterna och Folkpartiet en enorm arrogans mot människor. Det syns väldigt tydligt inom socialförsäkringarna där ordföranden i socialförsäkringsutskottet har gått ut och hoppat på en försvarslös person, vilket är oacceptabelt.
Moderaterna och Folkpartiet driver verkligen den absurda agenda som George W Bush drev, men här går man ännu längre, det är verkligen så att de driver på för THE OWNERSHIP SOCIETY – dvs YOU ARE ON YOUR OWN!.
Det är djupt oanständigt. Socialförsäkringen finns där för att var och en faktiskt kan bli sjuk eller råka ut för en olycka och behöva samhället stöd.
Det tycks som att man inom Moderaterna och Folkpartiet anser att det finns inga sjuka, det finns inga sjukdomar, ingen kan någonsin råka ut för någon olycka, och alla läkare är onödiga och inkompetenta och därför måste andra köra över dem, vilket är vad som sker på försäkringskassan genom handläggarna och de så kallade Försäkringsläkarna som inte träffar individen ifråga.
Jag vill inte ha ett sådant här samhälle, jag står på den lilla människans sida och tar avstånd från alla former av kränkningar och förnedrande behandling eller bestraffning. Därför tar jag tex helt avstånd från FAS 3 i Jobb och utvecklingsgarantin som inte är förenlig med FN-stadgan.
Mvh
Mikael
mikael
1 Feb 10 at 13:21
Oj vad mycket du hade tid att skriva Mikael. Ganska underhållande läsning måste jag säga
Tror du borde börja söka en ny sorts jobb förresten. 4000 misslyckade ansökningar talar inte direkt för att det du gör nu är på rätt väg.
Lycka till i livet!
Daniel Langkilde
15 Feb 10 at 23:30