Ett Grekland i kris
Mycket skrivs just nu om Grekland och deras finansiella problem. Jag har under eftermiddagen roat mig med att försöka reda ut varför Greklands budget väcker internationellt intresse. Det korta svaret är att i och med att Grekland är medlem i EMU, och därmed har euron som sin valuta, så påverkar den djupa, ekonomiska kris som drabbat landet hela eurozonen (alltså även ex. Tyskland och Frankrike). Det ekonomiska läget i Grekland är som följer:
[T]he Greek economy faces significant problems, including rising unemployment levels, an inefficient government bureaucracy and widespread corruption.
In 2009, Greece had the EU’s second lowest Index of Economic Freedom (after Poland), ranking 81st in the world. The country suffers from high levels of political and economic corruption and low global competitiveness relative to its EU partners.
Although remaining above the euro area average, economic growth will turn negative in 2009 for the first time since 1993. An indication of the trend of over-lending in recent years is the fact that the ratio of loans to savings exceeded 100% during the first half of the year. By the end of 2009, as a result of a combination of international (financial crisis) and local (uncontrolled spending prior to the October 2009 national elections) factors, the Greek economy faced its most severe crisis after 1993, with the second highest budget deficit as well as the second highest debt to GDP ratio in the EU.
Rent tekniskt så är ekonomiska problem hos ett av medlemsländerna i EMU något som redan från början gjort att ekonomer (så som Paul Krugman) varnat för att bilda samarbetsorganisationen. DI skriver
Systemet har mycket svårt att hantera så kallade ”assymetriska chocker” där ett lands konkurrenskraft och betalningsförmåga plötsligt urholkas av någon exogen händelse.
För ett land med en egen valuta , som Sverige, är det mycket lättare att hantera sådana chocker och för lokala och regionala kriser inom ett land så kan normalt centralmakten mildra effekterna genom att föra över resurser och arbetslösa kan söka sig till regioner med bättre ekonomisk utveckling.
Inom EU och euroområdet finns inga sådana tillgångliga resurser att föra över. Och anpassningen av ett lands konkurrenskraft kan inte ske genom valutaförändringar utan måste ske genom en ”intern devalvering” vilket leder till ytterligare ekonomisk sammandragning.
Ett annat problem är att man har en central räntepolitik, men lokal makt över exempelvis skatter och statliga underskott. Martin Feldstein, professor vid Harvard University, via Bloomberg:
A day after EU leaders promised “determined and coordinated action” to help Greece control its budget deficit, Feldstein said the weakness of having a single monetary policy and different fiscal policies is being revealed. “It isn’t working,” Feldstein, 70, said today in an interview on Bloomberg Radio. “In Europe, they have a single monetary policy and yet every country can set its own fiscal and tax policy.” Feldstein said European governments will have to find a new way to ensure budget deficits don’t get out of control. “There’s too much incentive for countries to run up big deficits as there’s no feedback until a crisis,” he said.
Allt detta pekar på att det finns problem med euron. En av de bloggar som skriver mest initierat om europeisk politik, Charlemagne, har skrivit ett långt inlägg för att reda ut den bakomliggande politiska soppan. Följande är väl vad som kan beskrivas som kärnproblemet:
EU leaders may have underestimated the political risks they are running by taking on direct responsibility for rescuing Greece in exchange for tough austerity measures, with IMF officials playing only a technical role as advisers. The EU has been popular in Greece up to now, where it is often more trusted than the national government. The IMF is used to being hated in countries where its technocrats step in to rescue bankrupt governments. The EU may soon learn what that feels like.
Alltså;
- Eurozonen har tidigare inte utsatts för en kris av denna skala
- Ledare i EMU:s medlemsländer har underskattat kännbarheten av en kris inom EMU
- Det är oklart hur villiga man är att rädda Grekland
- Det är oklart vad priset för de övriga EMU länderna blir om man väljer att inte rädda Grekland
Ett stort dilemma med andra ord. Vad som kan verka paradoxalt för mig är att markanderna just reagerar positivt positivt på indikationer att de övriga EMU länder inte skulle välja att ge pengar till Grekland. DI skriver:
Däremot lovade EU ett stöd av politisk och moralisk natur, bland annat att bidra till det tuffa åtgärdsprogram som Grekland lovat genomföra för att pressa ned sitt gigantiska budgetunderskott. Att Grekland inte får några pengar från EU försvagade dollarn mot euron och fick börserna att stiga.
Som vanligt är väl troligen alla besked positiva besked i tider av osäkerhet, varför de uttalande som gjorts (hur “fluffiga” och intetsägande de än är) åtminstone minskar osäkerheten.
Avslutningsvis vill jag bara säga att det är beklagligt att euron inte fått det tydliga stöd som den förtjänar. En gemensam europeisk marknad borde gynna alla, och ökar dessutom den ekonomiska rörligheten och friheten i Europa. Skall bli intressant att se om detta kommer spela in under valrörelsen…



Ja det är verkligen paradoxalt att de övriga EU länderna inte inser i vilken utsträckning de påverkas om de väljer att INTE stötta Grekland. Det är anmärkningsvärt hur trångsynta övriga Eu medlemmar är i uppfattningen att det är “Greklands fel” att de hamnat i denna situation. Det räcker inte att skylla på Greklands extremt korrupta regering och “boryblåsta EU bidrag”. Dessa utgör en liten del. Greklands tillväxt efter krisen i början av 90 talet har varit raketartad. För snabb för ett land som försörjer sig på jordbruk och turism.
Besparingspaketet kommer att få ödessdigra konsekvenser för ett redan ekonomiskt svagt Grekland. Om de nu genomförs. Det Grekiska folket (arbetare, studenter, pensionärer) är inte glada över åtstramningarna. Det visade sig inte minst under demonstrationerna i December och Februari. 40 000 människor demonstrerade på Atens gator under PAME organisationens flagga den 24 Februari. Minst lika många i övriga Grekland.
Det finns ett stort motstånd. För Grekerna har insett att krisen inte är deras egen, utan är ett resultat av den nyliberala politik som EU samarbetet öppnat dörren för. De vet även att nyliberalismen mår som bäst i ett kapitalistiskt samhällssystem.
http://www.pamehellas.gr/main.php?lang=2
HannaM
15 Mar 10 at 18:11