Langkilde 2.0

Minst 28 personer dödades och minst 170 rapporteras ha skadats vid tre explosioner i staden Lahore i Pakistan på onsdagseftermiddagen. – DN.se

Bilden ovan är för mig väldigt gripande. Det är en av de mest verkliga och “nära” bilder av terror jag någonsin sett. Fruktansvärt.

Såg för några dagar sedan Dokument Utifrån om Pakistan som behandlar landets roll i “kriget emot terrorn”. Pakistan ligger inklämt emellan Afghanistan, Iran, Indien och Kina. Tyvärr blir man som man umgås. För de som bor i Pakistan har krig varit en del av vardagen sedan landet bildades 1947. Dels har Indien och Pakistan fört krig (totalt tre formella krig sedan Pakistan blev självständigt) och dels har Pakistan varit utgångspunkten för CIA:s operation i Afghanistan under den Sovjetiska invasionen av samma land. Indien och Pakistan besitter båda kärnvapen. Nu senast har CIA och amerikanska armén bedrivit omfattande bombkampanjer i Pakistan med hjälp av obemannade bombplan.

Till råga på allt har man nu drabbats av en enorm översvämning. Skrev inte detta inlägg för att komma fram till något, utan mest för att konstatera att… i vissa regioner frodas kaos. Frågan om västländers militära närvaro i mellanöstern är oändligt mycket mer komplicerad än vad de flesta förstår. De senaste 50 åren har Storbrittanien, USA, Ryssland, Kina och Indien på olika sätt kämpat om kontroll och inflytande i hela centralasien. Det är inte konstigt att terrorn har sitt starkaste fäste där. Folk har blivit lurade och utnyttjade i många, många årtionden…

För ett tag sedan skrev jag om Nyamko Sabunis tankar att uppmuntra sänkta ingångslöner för nyligen hitkomna invandrare. Detta är ett kontroversiellt ämne, och det är inte lätt att föra en vettig debatt utan att folk blir mycket upprörda. Jag ställde en fråga i slutet på mitt inlägg:

Själv har jag i många år “jobbat gratis” åt olika ungdomsförbund. Självklart mest för att det är roligt, men möjligheten att få jobb om man har erfarenhet är en bidragande faktor. Varför skulle inte en nyss hitkommen somalisk kille kunna tänka likadant?

Anledningen till att den är provocerande är så klart för att jag inte är en somalisk invandrarkille utan en priviligerad kille uppväxt i ett exklusivt villakvarter. Inte helt oväntat är kommentaren till detta påstående:

För att en nyss hitkommen somalisk kille inte har råd att arbeta ideellt. [V]arför ska vissa vara en andra klassens arbetstagare och få lägre lön?

Mitt svar på detta blev följande:

Det är så klart svårt att säga hur mycket bidrag en nyss hitkommen invandrarkille kan få, men med tanke på hur Sverige är organiserat med bidrag och gratis skolgång, samt möjlighet att få tilldelad bostad, så borde man ha råd att jobba för något lägre lön en period i syfte att få relevant arbetslivserfarenhet.

För att detta förslag skall vara möjligt är det en förutsättning att de system som byggts upp av socialdemokratin bevaras. Jag ifrågasätter generellt sett inte de sociala skyddssystem som finns, även om det är en svår balansgång att både uppmana folk att anstränga sig och samtidigt ta hand om dem om de misslyckas. För mycket åt ena eller andra hållet kan få komplicerade följder. [Tillägg: Anledningen till att jag associerar mig så starkt med Alliansen och Moderaterna är att jag tycker att deras sätt att balansera stöd och konsekvenser är bättre än vänsterpartiernas.]

Jag tycker det är naivt att tala om andra klassens arbetstagare. Vad definierar vilken inkomstklass man hör till? Hur synd det är om en? Inkomstklass definieras generellt sätt av ens kapacitet att vara produktiv, något som är svårt utan att kunna språket eller ha någon arbetslivserfarenhet. Därför kan det vara bra att få jobba ett tag, även om det är till lägre lön. Andra sätt att värdera hur mycket en person bör ha i inkomst har misslyckats ganska kapitalt.

Nej, jag tror man kommer förbli tvungen att se realistiskt på saker och ting. Det går inte att ge alla som kommer hit jobb på samma villkor, utan man får helt enkelt försöka hitta så många och så bra jobb som möjligt. Om det innebär att vissa får lägre lön en period i början, i syfte att komma in på arbetsmarknaden, så förefaller det vara att föredra framför att unga hamnar helt utanför samhället och dras in i kriminalitet och/eller droger.

Ingen har sagt att detta är lätt. Men det blir inte lättare av att diskussionen om hur man skall lösa problemen blivit tabu. Vad har du för förslag på hur man skall skapa bättre förutsättningar för ungdomar som nyss kommit till Sverige?

Alliansen – 51.5 %

Vänsterpartierna – 43.9 %

Enligt SIFO.

Tack Mona, och tack svenska folket. Keep up the good work!

De senaste dagarna har det utspelat sig en intressant politisk strid i media. Den har bestått i Folkpartiet har försökt föra en konstruktiv debatt om vår nuvarande integrationspolitik, medan andra försökt utmåla Nyamko Sabuni (och för den delen resten av hela Folkpartiet) är SD-kramande islamofober. Eller vad säger ni om denna artikel från Aftonbladet:

Ja, jag vet att det står i texten att det handlar om ett nästan två år gammalt inlägg av en opolitisk tjänsteman på departementet, men det är känslan som räknas. Längre ner i artikeln diskuteras Sabunis förslag, vilket omedelbart sätter det i en negativ kontext. Alltsammans är en del av ett samhällsklimat där man inte bör prata om att integrera människor. Detta trots att det finns bekymmer. Mängder av invandrare står utanför arbetsmarknaden, många unga invandrare har svårt att klara sin skolgång och det finns bekymmer med gängkriminalitet i snart sagt varenda svensk förort.

Artikeln ovan är ett klassiskt exempel av att någon hittat ett “snaskigt” inlägg och sparat det till valspurten för att kasta fram när Folkpartiet gör sina förväntade utspel i integrationsdebatten. Synd, för jag tror Sverige måste föra en konstruktiv debatt om integrationspolitiken, annars ger vi makt åt Sverigedemokraterna.

Jag vill uppmana alla att höra runt bland folk omkring er. Om det är något ni tror överväger att lägga en röst på Sverigedemokraterna, prata med dem. Säg inte åt dem att de är dumma i huvudet, för integrationspolitik är en viktig och svår fråga, men försök hjälp dem inse att Sverigedemokraterna inte har rätt lösningar. Att uppmärksamma ett problem innebär inte att man kan lösa det. Främlingsfientlighet, nationalism, “svenskhet”, röda stugor och förbud mot minareter är inte rätt väg att gå.

Men tystnad är det inte heller…

De senaste dagarna har Folkpartiet gjort ett antal utspel. Dels har Björklund öppnat upp för så kallade “elitklasser” redan på högstadiet i syfte att hjälpa duktiga elever nå sin fulla potential. Samtidigt har Integrationsminister Nyamko Sabuni lagt förslag om att man bör sänka ingångslönerna för att hjälpa invandrare att komma in på (den skattebetalande) arbetsmarknaden.

Peter Andersson (s), en aktiv socialdemokratisk bloggare, ställer sig med bakgrund av dessa förslag följande fråga:

“Vad säger det om ett parti som vill ha lägre löner för dem med en annan bakgrund och samtidigt vill göra skolan ännu mer inriktad på eliten?”

Ja, det är onekligen en viktig fråga. Jag är övertygad om att båda dessa förslag är kontroversiella. Men frågan är om svaret är så självklart som Peter låter antyda. Visserligen lämnar han ingen direkt förklaring till vad han anser att dessa förslag säger om Folkpartiet, men han skriver som rubrik på ett annat inlägg att “Sabuni inte [är] värdig sin statsrådstitel“. Så man kan ju gissa…

Att sänka ingångslönerna betraktas som en flört med potentiella SD väljare. Varför förklaras inte, då förslaget läggs i syfte att hjälpa invandrare. SD ger inte precis sken av att vilja hjälpa invandrare, snarare skicka hem allesammans. Känns som det finns ganska tydliga skillnader. Att tala om elitklasser betraktas som att ett hån emot alla de elever vars skolor har bristande resurser. Ingen bör få det bättre förrens alla har det lika bra. Eller nått.

Men, det som saknas i debatten är motförslag. Detta gäller såväl integrationspolitiken som skolpolitiken. Hur i hela friden skall vi hjälpa invandrare som kommit hit, och som saknar utbildning, att komma in på arbetsmarknaden om vi inte kan vara flexibla? Det förefaller för mig mycket bättre att ge folk en möjlighet att jobba emot lägre lön, och därmed ge dem fotfäste på arbetsmarknaden, än att inte låta dem jobba alls. Eller?

Och hur länge skall vi vänta på att alla skolor blir lika bra? När är det någonsin dags att stimulera duktiga ungdomar? Och varför kan man inte både hjälpa de som har det svårt, och de som behöver extra stimulans samtidigt?

Nej, jag tycker Folkpartiet har en realistisk syn på världen. Självklart uppfattas den av vissa som hård, troligen då livet ibland inte är så lätt. Ibland behöver man göra uppoffringar. Själv har jag i många år “jobbat gratis” åt olika ungdomsförbund. Självklart mest för att det är roligt, men möjligheten att få jobb om man har erfarenhet är en bidragande faktor. Varför skulle inte en nyss hitkommen somalisk kille kunna tänka likadant?

Bloggar och tidningar: Peter Andersson, Peter Altenberg, Ingerö, Mary, Sabuni DN

Detta är ett ämne som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Därför blev jag lite extra glad när jag idag såg att Jan Björklund idag presenterade ännu ett förslag i riktning emot en skolan för alla:

– Alla elever i skolan har rätt att få utvecklas ifrån sina egna behov. Ingen ska behöva sitta och rulla tummarna, säger Jan Björklund till SvD.se.

En spetsutbildning innebär att eleverna får fördjupa sig inom ett eller flera ämnen, och kan till exempel innebära att högstadieeleverna får läsa in gymnasiekurser.

Sedan tidigare är det möjligt för gymnasielever att läsa kurser på högskolenivå.

– Hela idén med systemet är att elever som är högpresterande kan ta sig igenom skolsystemet snabbare, säger Björklund. — SvD.se

Bättre än så kan det inte bli. De elever som är med här kan sedan gå vidare till att t.ex bli medlemmar i Förbundet Unga Forskare. Är de riktigt duktiga kanske de i framtiden till och med får vara med och delta i RAYS – for excellence.

Det talas om risken för utsortering bland skeptikerna. Det är förvisso så att duktiga elever inspirerar sina klasskamrater, men frågan är om denna vinst är värd risken att duktiga elever hålls tillbaka? Min åsikt är att de elever som behöver mer hjälp bör få det, utan att läraren skall tvingas hålla efter elever som redan är klara och därför pratar eller ställer frågor. De elever som blir klara snabbt bör hellre ta nästa steg och lära sig ännu mer. Att duktiga elever kan avancera snabbare i skolan är i många länder en lika naturlig del av skolan, som det är av vårt näringsliv.

Dessutom kan jag inte låta bli att tänka på den dubbelmoral som råder i Sverige på detta område. Föreställ dig hur många av de skeptiker som just nu basunerar ut sitt missnöje över denna elitsatsning, som står och hejar på sina ungar vid fotbollsplanen eller hockeyrinken. Där skall man vara bäst, tackla hårdast och springa snabbast. Annars är man klen. Men när det blir tal om att sortera unga människor baserat på deras förmåga att skriva, räkna eller tänka, ja då minsann blir det annat ljud i skällan… Under vad de är rädda för?

Bloggar och tidningar: Edvin, DN, Christermagister, Böhlmark, Liberal Approch, Grundén, Norberg

Anti: Anarkia, Peter Andersson, Jinge

Vi jobbar och pluggar, vi hämtar och lämnar, vi ska handla och laga mat och vi ska tvätta och stryka. Vi ska klacka skorna, köpa strumpbyxor och byta batteri i armbands uret, vi ska hämta paket och barnens mediciner från apoteket, vi ska rasta hunden och fixa i trädgården.

Men när ska vi älska? När ska vi skratta? När ska vi prata? När ska vi leka med barnen? När ska vi hinna leva livet, så som det ser ut i våra drömmar? – Carin Jämtin och Ilija Batljan på DN Debatt

Tydligen har Socialdemokraterna i Stockholm slagit sina kloka huvuden ihop och tänkt ut ett sätt att lösa detta otroliga bekymmer. När de undersökt var folk spenderar sin tid under dagen har de indentifierat outnyttjad potential: 24% av Stockholmarna spenderar i snitt 77 minuter i kollektivtrafiken (de använder väldigt oklara siffror, men jag tror det är så här de skall tolkas…)

Hur som helst. I syfte att hjälpa folk att älska och leka mer så tänker Socialdemokraterna “använda [sin] politiska vilja och kraft” för att erbjuda bland annat:

Din allt-i-allo – butlerliknande tjänster i kollektivtrafiken för att få hjälp att uträtta ärenden, likt conciergeservice på många större flygplatser.

Din tvätt – lämna din smutsiga tvätt på stationen på morgonen och hämta din rena tvätt på vägen hem från jobbet.

WOW. Det är ju briljant… Jag har alltid tyckt det är lite långt till tvättstugan. Mycket bättre att bära med mig alla saker till bussen… För att inte tala om alla pengar jag som student har över att lägga på conciergeservice i anslutning till min närmaste busshållplats. Det skulle verkligen underlätta för mig. Verkligen.

Bloggar och annat: MaryX, SvD, Ledarbloggen, Tokmoderaten, Inrikesnyheter, Annie Johansson, Arkelsten, Arkelsten, Böhlmark

UPDATE: Det finns tydligen en hel kampanjsite dedikerad till detta förslag: http://www.mertidattleva.se/

Miljöpartiet är som bekant ett av de största hoten emot en borgerlig valseger. Socialdemokraterna går sämre än någonsin, och Vänsterpartiet lockar väl bara de mest inbitna kommunisterna. Men Miljöpartiet däremot, de lyckas nå såväl innerstadsväljare som lantromantiker. Frågan är hur det blev så?

Fia Arkelsten, miljöpolitiskt ansvarig i den moderata riksdagsgruppen, brukar skriva intressant och bra om miljöpolitik. Idag länkar hon till en väldigt läsvärd artikeln Mustafa Can i SvD, “Grönt samvete” (axplock ur artikeln):

I heminredningstidningar, i musikvideor och i konsten har naturen blivit vanligare som motiv eller inspiration. Al Gore drar på globalt väckelsemöte med en miljöfilm som tilldelas Nobels fredspris. Civilisationskritik, hot- eller undergångsteman avhandlas i Sean Penns Into the wild, Leonardo DiCaprios The 11th hour, och i den animerade storfilmen Avatar, där naturen spelar huvudrollen. Varujättar som Ikea och Lagerhaus kör med ”Grönt är skönt”. När Barack Obama drar på klimatmöte, när Fredrik Reinfeldt anlägger sin mest bekymrade min då han talar koldioxidutsläpp, när till och med den konservative Arnold Schwarzenegger stämmer bilindustrin – då vet man att miljöfrågan är het.

…

I en tid när ideologierna är döda och Gud är satt på undantag, när vi har det ekonomiskt förspänt men stressar mellan jobb, dagis, matlagning och yogakursen, när coacher tillmäts sokratiska insikter för spörsmål som avhandlas med större djup i Kamratpostens frågespalt och Peter Settman äger tv-rutan – vad är meningen med livet då?

Ekologin blir vår nya religion. Den skiter högaktningsfullt i finansbubblor, känner inte av konjunktursvängningar, bankkollapser och arbetslöshet. Naturen har skapat sig själv och bara finns där, varken moralisk eller omoralisk. Så nära evighetsperspektivet man kan komma.

…

–Om MP skulle hamna i stark maktposition och till exempel bygga ut kollektivtrafiken, tågnätet, satsa mer på miljöteknikbranschen, ekologiskt jord- och skogsbruk, minska konsumtionen – även om allt detta skulle visa sig vara en bluff för ett mer hållbart samhälle har jag inga problem med det. För vad förlorar vi? En renare jord?

…

–MP har fattat att allt färre personer i Sverige är klassisk arbetarklass och har därför en ny vinkel på klasskampen. Vi har en större tjänste- och privatsektor medan den offentliga sektorn krymper. Svensken växer upp i ett mer individualistiskt samhälle. Här kommer Miljöpartiet med något nytt för folk som inte vill ha en överdos neoliberal individualism, men som samtidigt inte vill leva i ett kommunistiskt kollektiv. Man vill ha självbestämmanderätt, och ändå ha kvar en stark social stat. MP:s gränsöverskridande är tecken på pragmatism, flexibilitet och modet att pröva nya vägar i politiken. Det tilltalar yngre väljare.

…

…[MP] vänder sig till människor med kulturellt kapital och förfinad livsstil. [Deras budskap till statsväljarna är]: studera vad och hur länge du vill, förverkliga ditt livsprojekt. Du får gärna ha eget företag, tjäna pengar och köpa loss bostadsrätten för 60000 kvadratmetern. Nej då, du måste alls inte slänga din platt-tv, Iphone, dvd-spelare eller byta ut stadsjeepen. Bara du inte glömmer att naturen är människans gemensamma själ. Syndar vi för mycket blir straffet att leva i en förstörd värld. Var dock inte för rädd för skulden, vi som bär skuld är betydelsefulla, ty vi kan alltid göra på ett annat sätt: vi kan växla in våra fel i rättvisemärkt risglass och en grön valsedel.

Nå? Kommer du också växla in ditt samvete på valdagen?

På sommarforskarskolan har vi idag pratat om kärnfysik. Mer specifikt har vi pratat om nukleära energikällor, radioaktiv strålning och atombomber. Det är en passande dag att prata om sådana saker, då det idag är 65 år sedan USA fällde den första atombomben över Hiroshima (uppmanar alla att läsa mer om detta på wikipedia). Att prata om detta, och risken för att någon detonerar en så kallad smutsig bomb i någon stortstad, slog an en rätt pessimistisk ton för dagen.

Därefter, under lunchen, läste jag en text i WSJ skriven av Peggy Noonan. Några rader fångade min uppmärksamhet, särskilt med anledning av allt prat om atombomber:

The biggest political change in my lifetime is that Americans no longer assume that their children will have it better than they did. This is a huge break with the past, with assumptions and traditions that shaped us.

– WSJ

Detta är något jag känt vid flera tillfällen på senare tid. När jag lyssnar till mina föräldrar, och deras föräldrar, känner man verkligen att deras ungdom präglades av en mycket stark tro till framtiden. Världen hade klarat av ett världskrig, och nu ökade levnadsstandarden runt om i världen med en rasande fart.

Idag däremot förefaller de flesta västländer präglas av ökande brottslighet, större misstänksamhet emot människor från andra länder, ekonomisk oro och minskad tilltro till att världen skall bli bättre.

Min rädsla är att denna känsla stammar ur att folk har blivit bekväma, och nu börjar bli oroliga över att deras komfortabla tillvaro skall tas ifrån dem. Största hotet betraktas av många vara vara utlänningar. Detta är troligen källan till Sverigedemokraternas nuvarande framgångar. Noonan, som är republikan och föredetta talskrivare åt Reagan, uttrycker det så här:

The point of view of those on the ground who are anxious about our nation’s future, however, is different, more like: “We live in a welfare state and we’ve just expanded health care. Unemployment’s up. Could we sort of calm down, stop illegal immigration, and absorb what we’ve got?”

Men de som känner så här har fel. Det största hotet emot vår välfärd och vår framtid är inte öppna gränser, fri invandring och ökad rörlighet. Det finns gott om belägg för detta. Det största hotet är dem själva. Det största hotet är deras egen misstänksamhet, rädsla och protektionism.

Om världen bara kunde omfamna förändring, acceptera den och utnyttja alla fördelar den för med sig skulle vi nog kunna undvika mycket bekymmer i världen. Och många krig. Tycker detta är något som är värt att fundera över innan man omfamnar den skräckpropaganda SD sprider.