Langkilde 2.0

från Calculated RISK

För ett tag sedan skrev jag om Nyamko Sabunis tankar att uppmuntra sänkta ingångslöner för nyligen hitkomna invandrare. Detta är ett kontroversiellt ämne, och det är inte lätt att föra en vettig debatt utan att folk blir mycket upprörda. Jag ställde en fråga i slutet på mitt inlägg:

Själv har jag i många år “jobbat gratis” åt olika ungdomsförbund. Självklart mest för att det är roligt, men möjligheten att få jobb om man har erfarenhet är en bidragande faktor. Varför skulle inte en nyss hitkommen somalisk kille kunna tänka likadant?

Anledningen till att den är provocerande är så klart för att jag inte är en somalisk invandrarkille utan en priviligerad kille uppväxt i ett exklusivt villakvarter. Inte helt oväntat är kommentaren till detta påstående:

För att en nyss hitkommen somalisk kille inte har råd att arbeta ideellt. [V]arför ska vissa vara en andra klassens arbetstagare och få lägre lön?

Mitt svar på detta blev följande:

Det är så klart svårt att säga hur mycket bidrag en nyss hitkommen invandrarkille kan få, men med tanke på hur Sverige är organiserat med bidrag och gratis skolgång, samt möjlighet att få tilldelad bostad, så borde man ha råd att jobba för något lägre lön en period i syfte att få relevant arbetslivserfarenhet.

För att detta förslag skall vara möjligt är det en förutsättning att de system som byggts upp av socialdemokratin bevaras. Jag ifrågasätter generellt sett inte de sociala skyddssystem som finns, även om det är en svår balansgång att både uppmana folk att anstränga sig och samtidigt ta hand om dem om de misslyckas. För mycket åt ena eller andra hållet kan få komplicerade följder. [Tillägg: Anledningen till att jag associerar mig så starkt med Alliansen och Moderaterna är att jag tycker att deras sätt att balansera stöd och konsekvenser är bättre än vänsterpartiernas.]

Jag tycker det är naivt att tala om andra klassens arbetstagare. Vad definierar vilken inkomstklass man hör till? Hur synd det är om en? Inkomstklass definieras generellt sätt av ens kapacitet att vara produktiv, något som är svårt utan att kunna språket eller ha någon arbetslivserfarenhet. Därför kan det vara bra att få jobba ett tag, även om det är till lägre lön. Andra sätt att värdera hur mycket en person bör ha i inkomst har misslyckats ganska kapitalt.

Nej, jag tror man kommer förbli tvungen att se realistiskt på saker och ting. Det går inte att ge alla som kommer hit jobb på samma villkor, utan man får helt enkelt försöka hitta så många och så bra jobb som möjligt. Om det innebär att vissa får lägre lön en period i början, i syfte att komma in på arbetsmarknaden, så förefaller det vara att föredra framför att unga hamnar helt utanför samhället och dras in i kriminalitet och/eller droger.

Ingen har sagt att detta är lätt. Men det blir inte lättare av att diskussionen om hur man skall lösa problemen blivit tabu. Vad har du för förslag på hur man skall skapa bättre förutsättningar för ungdomar som nyss kommit till Sverige?

De senaste dagarna har Folkpartiet gjort ett antal utspel. Dels har Björklund öppnat upp för så kallade “elitklasser” redan på högstadiet i syfte att hjälpa duktiga elever nå sin fulla potential. Samtidigt har Integrationsminister Nyamko Sabuni lagt förslag om att man bör sänka ingångslönerna för att hjälpa invandrare att komma in på (den skattebetalande) arbetsmarknaden.

Peter Andersson (s), en aktiv socialdemokratisk bloggare, ställer sig med bakgrund av dessa förslag följande fråga:

“Vad säger det om ett parti som vill ha lägre löner för dem med en annan bakgrund och samtidigt vill göra skolan ännu mer inriktad på eliten?”

Ja, det är onekligen en viktig fråga. Jag är övertygad om att båda dessa förslag är kontroversiella. Men frågan är om svaret är så självklart som Peter låter antyda. Visserligen lämnar han ingen direkt förklaring till vad han anser att dessa förslag säger om Folkpartiet, men han skriver som rubrik på ett annat inlägg att “Sabuni inte [är] värdig sin statsrådstitel“. Så man kan ju gissa…

Att sänka ingångslönerna betraktas som en flört med potentiella SD väljare. Varför förklaras inte, då förslaget läggs i syfte att hjälpa invandrare. SD ger inte precis sken av att vilja hjälpa invandrare, snarare skicka hem allesammans. Känns som det finns ganska tydliga skillnader. Att tala om elitklasser betraktas som att ett hån emot alla de elever vars skolor har bristande resurser. Ingen bör få det bättre förrens alla har det lika bra. Eller nått.

Men, det som saknas i debatten är motförslag. Detta gäller såväl integrationspolitiken som skolpolitiken. Hur i hela friden skall vi hjälpa invandrare som kommit hit, och som saknar utbildning, att komma in på arbetsmarknaden om vi inte kan vara flexibla? Det förefaller för mig mycket bättre att ge folk en möjlighet att jobba emot lägre lön, och därmed ge dem fotfäste på arbetsmarknaden, än att inte låta dem jobba alls. Eller?

Och hur länge skall vi vänta på att alla skolor blir lika bra? När är det någonsin dags att stimulera duktiga ungdomar? Och varför kan man inte både hjälpa de som har det svårt, och de som behöver extra stimulans samtidigt?

Nej, jag tycker Folkpartiet har en realistisk syn på världen. Självklart uppfattas den av vissa som hård, troligen då livet ibland inte är så lätt. Ibland behöver man göra uppoffringar. Själv har jag i många år “jobbat gratis” åt olika ungdomsförbund. Självklart mest för att det är roligt, men möjligheten att få jobb om man har erfarenhet är en bidragande faktor. Varför skulle inte en nyss hitkommen somalisk kille kunna tänka likadant?

Bloggar och tidningar: Peter Andersson, Peter Altenberg, Ingerö, Mary, Sabuni DN

Detta är ett ämne som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Därför blev jag lite extra glad när jag idag såg att Jan Björklund idag presenterade ännu ett förslag i riktning emot en skolan för alla:

– Alla elever i skolan har rätt att få utvecklas ifrån sina egna behov. Ingen ska behöva sitta och rulla tummarna, säger Jan Björklund till SvD.se.

En spetsutbildning innebär att eleverna får fördjupa sig inom ett eller flera ämnen, och kan till exempel innebära att högstadieeleverna får läsa in gymnasiekurser.

Sedan tidigare är det möjligt för gymnasielever att läsa kurser på högskolenivå.

– Hela idén med systemet är att elever som är högpresterande kan ta sig igenom skolsystemet snabbare, säger Björklund. — SvD.se

Bättre än så kan det inte bli. De elever som är med här kan sedan gå vidare till att t.ex bli medlemmar i Förbundet Unga Forskare. Är de riktigt duktiga kanske de i framtiden till och med får vara med och delta i RAYS – for excellence.

Det talas om risken för utsortering bland skeptikerna. Det är förvisso så att duktiga elever inspirerar sina klasskamrater, men frågan är om denna vinst är värd risken att duktiga elever hålls tillbaka? Min åsikt är att de elever som behöver mer hjälp bör få det, utan att läraren skall tvingas hålla efter elever som redan är klara och därför pratar eller ställer frågor. De elever som blir klara snabbt bör hellre ta nästa steg och lära sig ännu mer. Att duktiga elever kan avancera snabbare i skolan är i många länder en lika naturlig del av skolan, som det är av vårt näringsliv.

Dessutom kan jag inte låta bli att tänka på den dubbelmoral som råder i Sverige på detta område. Föreställ dig hur många av de skeptiker som just nu basunerar ut sitt missnöje över denna elitsatsning, som står och hejar på sina ungar vid fotbollsplanen eller hockeyrinken. Där skall man vara bäst, tackla hårdast och springa snabbast. Annars är man klen. Men när det blir tal om att sortera unga människor baserat på deras förmåga att skriva, räkna eller tänka, ja då minsann blir det annat ljud i skällan… Under vad de är rädda för?

Bloggar och tidningar: Edvin, DN, Christermagister, Böhlmark, Liberal Approch, Grundén, Norberg

Anti: Anarkia, Peter Andersson, Jinge

Tänk er en atom. Den har vissa egenskaper, och beter sig på ett visst sätt. Tänk sedan på en molekyl. Den består av en grupp atomer, har nya egenskaper och beter sig på ett helt nytt sätt. Tänk sedan på en levande organism. En organism består atomer grupperade i molekyler, som i sin tur grupperat sig i celler. Tänk er sedan att denna levande organism råkar vara en människa. En människa som i grund och botten endast består av atomer.

Människan är ett väldigt tydligt exempel på ett komplext system bestående av ett stort antal interagerade beståndsdelar, och som ur den interaktion som sker emellan beståndsdelarna får egenskaper som skiljer sig otroligt mycket från beståndsdelarnas egenskaper. En atom har till exempel, såvitt vi vet, en rätt begränsad förmåga att uppleva sorg, kärlek eller glädje.

En analogi till detta är när människor samarbetar och bildar organisationer. En organisationens kapacitet att påverka överstiger vida den hos den enskilda individen. Samarbetet skapar alltså något som inte fanns innan.

Jag har de senaste dagarna roat mig med att bläddra igenom Sunny Y. Auyangs bok “Foundations of Complex-System Theories“. Boken består av en konceptuell studie av hur komplexitet behandlas rent metodiskt inom såväl fysik som biologi och ekonomi. Syftet är att belysa hur forskare genom århundradena har tagit sig an problemet att modellera och beskriva system av många interagerade beståndsdelar.

Ett ekonomiskt exempel på en teori som syftar brygga gapet mellan mikro- och makroegenskaper är Adam Smiths teori om “the invisible hand“. Den jämförs på ett ganska fascinerande sätt med lagar om jämvikt i termodynamiska system i Auyangs bok. Smith formade utifrån sina betraktelser av mänskliga drivkrafter en teori om hur ett system bestående av många individer troligen skulle komma att utvecklas. Han hävdade att ett ekonomiskt system som ger varje individ rätten att själv bestämma vad den vill producera och köpa kommer klara att allokera resurser tack vare drivkrafter så som överlevnadsinstinkt, själviskhet, medkänsla, konkurrens, tillgång och efterfrågan. I princip ansåg han att ett ekonomiskt system format av människor är självoptimerande då människor är rationella, oberoende och individuellt värdeoptimerande aktörer i systemet. Detta är än idag en viktig del av modern ekonomisk teori, även om många förbättringar, ändringar och tillägg har gjorts. Den mest betydelsefulla av dessa är troligen Keynes slutsats att människor inte är tillräckligt rationella för att kunna åstadkomma ett för systemet globalt optima, utan att det krävs statlig intervention för att korrigera marknadsmisslyckanden. I stort sett all modern politisk kontrovers behandlar den omfattning av statlig intervention som krävs.

Komplex systemteori är alltså en i allra högsta grad relevant del av vår samhällsdebatt, om än dock oftast inte på ett särskilt vetenskapligt sätt. Det svåra i sådana här sammanhang är att skilja modeller och “riktiga” teori från ideologiska ihopkok. Personligen accepterar jag Keynes invändning att ett ekonomiskt system inte klarar att nå ett globalt minima, men jag är mer skeptisk till hans lösning. Jag tror att konsekvenserna av statlig intervention har minst lika stor negativ effekt, som de har positiv effekt, varför nettovinsten med största sannolikhet troligen är nära noll. Åtminstone vill jag påstå att det är nästintill omöjligt att visa den positiva effekten av en enskild statlig policy.

Alla inlägg bör väl avslutas med någon form av slutsats. Min enda slutsats är att världen är krånglig och att det finns gott om saker att fundera över. Dessutom vill jag tillägga att det är den här typen av gränsland mellan matematisk modellering, ekonomiska resonemang och politisk/filosofiska funderingar som jag hoppas få ägna mig åt de kommande åren genom en kombination av masterskurser från Engineering Mathematics och Complex Adaptive Systems på Chalmers samt studier i nationalekonomi på Handels i Göteborg.

Har som ni förstår valt att prioritera annat än att skriva inlägg de senaste månaderna. Jag har under våren startat en egen firma för att hålla föreläsningar på skolor samt ge privatlektioner, skrivit ett kandidatarbete inom finansiell modellering, jobbat med den sommarforskarskola jag kommer starta under det kommande året, haft kurser i subatomärfysik, börjat aktivt placera aktier och lite annat smått och gott. Tiden har alltså inte riktigt räckt till att skriva något insiktsfullt.

Men, nu är det äntligen sommar och jag har fått tag i en internetdongle vilket gör att jag, precis som snart sagt varenda svensk semesterfirare, kommer kunna surfa även ifrån hängmattan. Detta lär troligen leda till ett och annat inlägg, särskilt då valet nu börjar närma sig. Det känns som en period då det är särskilt viktigt att belysa de ideal jag själv tror på, och som jag anser att Alliansen står för.

För er som undrar så kommer jag förresten primärt att läsa på Handels i höst, och alltså inte Chalmers. Jag har sökt Nationalekonomi A (30 hp) inför hösten och kommer troligen lägga majoriteten av mina studier på detta. Jag är visserligen välkommen att läsa så mycket jag orkar på Engineering Mathematics på Chalmers också, men med största sannolikhet kommer min framtida sommarforskarskola sätta stopp för allt för mycket dubbelstudier.

För ungefär en timme sedan lämnade grupp MVEX01-10-06a in kandidatrapporten “Stokastisk Modellering av Finansiella Tidsserier – modellering av aktieprisutveckling“. Känslan sammanfattas bäst av låten nedan. Då vi är flera grupper som skriver om samma projekt kan jag ännu inte lägga upp själva rapporten, men en pdf kommer inom kort.

Idag går startskottet för ett nytt projekt som jag (lite i hemlighet) har jobbat med under ganska många månader.

De flesta i Unga Forskare vet vad det handlar om, men nu blir det till sist helt officiellt. Nästa sommar har jag som ambition att arrangera den första upplagan av sommarforskarskolan RAYS.

RAYS är en idé som grott i mig ända sedan jag var på RSI, en forskarskola på MIT i Boston, år 2006. Jag har ansett att det saknats intiativ i Sverige som riktar sig emot riktigt duktiga gymnasieelever. Dessutom är det plågsamt att varje år se hur långt efter svenska elever är när de kommer till internationella tävlingar såsom ISEF.

Det skall vi nu ändra på. Tack vare stöd från Europaskolan i Strängnäs och AstraZeneca är projektet nu så pass väl förankrat att jag vågar säga att det kommer bli något. Under de kommande månaderna kommer jag rekrytera en projektgrupp, samt se till att vi hittar finansiärer och forskare intresserade av att vara med och göra projektet möjligt.

Är du intresserad av att vara med och arrangera RAYS 2011?

Maila då till mig på daniel@raysforexcellence.se

PS. Projektet kommer att gå att följa per RSS på följande länk: http://feeds.feedburner.com/rays_blogg

Många har den senaste tiden frågat mig varför jag, på förhållandevis kort tid, utvecklat ett så stort intresse för ekonomiska modeller och finans. De jag flesta associerar nog mig mer med ett intresse för robotar och fysik, vilket på ytan kanske inte verkar så besläktat med ekonomi.

Men faktum är att robotar och ekonomiska modeller bygger på exakt samma princip. Båda handlar om att använda datorer och modeller för att fatta beslut utifrån komplicerad och tillsynes ostrukturerad information. I en robot kan det handla om att tolka en kamerabild eller en ljudström, medan en ekonomisk modell försöker hjälpa banker och investerare att allokera kapital.

Källan till min fascination för robotar kom ursprungligen ur ett intresse för beslutsprocesser. Under gymnasietiden funderade jag en hel del över varför folk väljer att göra som de gör i olika situationer. Ytterst var jag även intresserad av huruvida den process som ligger bakom våra val går att återskapa på konstgjord väg, exempelvis i en robot. Samma beslutsprocesser som gav upphov till mitt intresse för robotar, är nu alltså orsaken till mitt intresse för finans.

Det har alltid varit min absoluta övertygelse att de beslut vi fattar har en orsak. Vare sig vi är medvetna om det, eller inte, är våra beslut alltid på något sätt en funktion av vår erfarenhet. Varje händelse i våra liv påverkar framtida beslut. Varje gång vi fattar ett beslut får vi dessutom feedback på ett eller annat sätt. Om vi till exempel väljer att äta en giftig svamp så blir vi sjuka. Incitamentet att välja en annan svamp nästa gång är alltså kraftigt. Den typ av enkla relationer mellan orsak och verkan som en giftig svamp ger upphov till, klarar de flesta större djur av att tolka. Människans styrka ligger i att kunna tolka betydligt mer komplicerade relationer mellan orsak och verkan. Titta till exempel på det ramverk vi byggt upp inom naturvetenskap. Inom detta ramverk förklaras alltifrån varför himlen är blå, till vad materia byggs upp av. Helt baserat på observerbara mönster.

Ekonomiska system är på många sätt en betydligt större utmaning att modellera, än exempelvis system av atomer. En människa är oftast betydligt mer irrationell och svår att förutsäga än en atom. Desto färre människor som utgör det ekonomiska systemet, desto mer komplicerat blir det dessutom. Utmaningen i dessa modeller är att välja ut relevant information om systemet, och identifiera mönster inom den informationsmängden. Utifrån dessa mönster kan man sedan förhoppningsvis bilda sig en uppfattning om såväl vad som hänt, som vad som skall hända.

Sammafattningsvis tänker jag alltså under de närmaste åren försöka bli bra på att konstruera modeller som med hjälp av matematik och statistik tolkar och värderar information om ekonomiska system. Och förhoppningsvis samtidigt tjäna en hel del pengar…

Borde kristendomen ha en särställning inom ämnet religionskunskap: NEJ

Borde kristendomen ha en särställning inom ämnet historia: Möjligen. Den svenska tronföljden är mer relevant än den ottomanska för Sveriges framväxt, på samma sätt som kristendomen är mer relevant än islam.

—

Staten skall hur som helst inte ta ställning i religiösa frågor, utan respektera alla troende och endast försäkra sig om att människor utövar sin tro inom lagens ramar.