Langkilde 2.0

Quantitative Finance är ett ämne som lär figurera mycket på den här bloggen under hösten. Som försmak bör ni se dokumentären ovan. Den är inte precis positiv, men det finns å andra sidan gott om utrymme för kritik emot den bransch som har växt fram. Förmågan att kvantitativt uppskatta risk på ett konservativt och realistiskt sätt kommer att bli en av de mest eftertraktade i framtidens globala, digitala ekonomi. Det har funnits en otrolig övertro till de metoder och modeller som växt fram de senaste 20 åren, något som lett till att modellerna har missbrukats. Det är en illusion att modellerna förutspår framtiden. Vad de gör är snarare att svara på frågor, givet information du ger dem. Den världsbild som de som använder modellerna har påverkar fundamentalt vilken typ av svar modellerna ger. Om du är övertygad om att vi kommer ha kontinuerlig och oändlig tillväxt så kan du få modellerna att visa detta. Nåväl, jag hoppas kunna måla upp en mer nyanserad bild allt eftersom, men denna kortfilm är en början.

De av er som regelbundet läser någon av de stora, svenska ekonomitidningarna har under våren säkerligen konfronterats med det (inte särskilt nya) begreppet högfrekvenshandel. Högfrekvenshandel är ett samlingsnamn för en rad olika, automatiserade handelsstrategier som implementeras på datorer med mycket bra uppkoppling emot många olika börsers handelssystem. Ett exempel på företag som tvingats inse betydelsen av högfrekvenshandelns framfart är HQ AB. Redan i januari antydde Mikael König på HQ Bank att förutsättningarna inom trading världen snabbt förändrats under de senaste åren:

Enligt Mikael König har intåget av nya marknadsplatser i kombination med att den tillåtna skillnaden i köp- och säljkurser, så kallad ticksize, sjunker lett till ett helt nytt beteende med nya aktörer, vilket i kombination med sjunkande underliggande kundhandel varit svårt att hantera. “Det är nya förutsättningar som råder där ute“, säger Mikael König och konstaterar att den datoriserade handeln tagit en andel om 25 procent på Stockholmsbörsen. – avanza.se

Sedan dess har vi sett konsekvenserna av HQ:s bristande förmåga att anpassa sig, och Mikael König har bytt jobb.

Vad är det som förorsakat detta systemskifte inom tradingvärlden, och vad har det för konsekvenser? Förutom de rent tekniska framsteg som gjorts inom höghastighetsnätverk och beräkningskapacitet har trading revolutionen kanske framför allt kommit till tack vare ett förhållandevis okänt EU-direktiv. Den 1:e november 2007 trädde Markets in Financial Instruments Directive (MiFID) ikraft. SvD beskriver syftet med direktivet med följande ord:

Direktivet tvingar alla EU-länder att slopa det så kallade börstvånget, nämligen att handel med värdepapper bara fick ske på de nationellt reglerade börserna. Med börsmonopolen borta öppnar direktivet möjligheten för en bank eller en mäklare att erbjuda sina tjänster över hela EU på basis av ett enda nationellt tillstånd, ett så kallat EU-pass. Ett sådant tillstånd förutsätter dock att företagen lever upp till direktivets harmoniserade regler om sunda affärer och öppen prissättning. Omvänt blir det möjligt för sparare, placerare och större investerare att “shoppa runt” i hela EU efter de bästa och billigaste placeringarna. [min highlight] Ökat skydd för sparare och investerare är en viktig del i direktivet. Kunderna ska få bättre information och rådgivning inför sina placeringsbeslut. — SvD.se

MiFID har även en amerikansk motsvarighet i form av Regulation National Market System (Reg NMS), och som ofta betraktas som startskottet för den globala ökningen av högfrekvenshandel.

Vad är betydelsen av ett ökat antal marknader för värdepapper? Jo, introduktion av nya marknadsplatser för aktier, som till exempel nordiska Burgundy, har gjort att möjligheten att ägna sig åt direkt och statistiskt arbitrage fullkomligt exploderat. Vad är då direkt- och statistiskt arbitrage?

Direkt arbitrage är egentligen mycket enkelt, och inte alls så mystiskt som det framställs i svensk ekonomipress. Det handlar helt enkelt om att upptäcka felprissättningar. Vad högfrekvenshandlare strävar efter är att upptäcka marknader där en tillgång för tillfället är billigare på andra ställen och därmed köpa den där och samtidigt sälja den på en annan marknad där priset är högre, i syfte att ta hem mellanskillnaden som vinst. Det kan handla om mycket små mellanskillnader (ören), men med tillräckligt stora volymer finns det goda möjligheter att tjäna pengar på den här typen av strategier, något som tillexempel svenska Pan Capital bevisat. Anledningen till att dessa strategier ställer mycket höga hastighetskrav är att prisskillnader naturlig utjämnas mycket snabbt av vanliga investerare. Högfrekvenshandlares affärsmodell består helt enkelt i att systematiskt vara snabbast i att utnyttja skillnaderna.

Statistiskt arbitrage däremot är betydligt mer komplicerat, och exakta detaljer i de strategier som används är mycket hemliga. Statistiskt arbitrage är mycket beräkningstungt till sin natur, och ställer höga krav på att de som designar strategierna har stor matematisk kompetens. Kortfattat kan man säga att statistiska strategier utnyttjar trender i aggregerade mängder av ekonometrisk data. På svenska betyder det att man identifierar processer och trender i statistik som förefaller korrelera till en viss typ av prisrörelse i en aktie. Genom att utnyttja denna information försöker man förbättra sannolikheten att man placerar pengar i aktier som går upp. Anledningen till att tidshorisonterna för detta blir så korta är att osäkerheten ökar stort med tidshorisonten. Så i syfte att hålla nere risken, strävar man efter mycket korta innehav. Exempel på (grova) strategier av denna typ är mean-reversal och pairs-trading, men även anpassning av stokastiska processer förekommer. Den sistnämnda typen består i att man i realtid anpassar en matematisk modell för aktiekursen med någon viss uppsättning parametrerar till information som man samlar in. Denna modell utnyttjar man sedan för att bestämma väntevärden på värdet av en tillgång vid någon framtida tidpunkt. Denna strategi är förövrigt en variant av det jag skrivit om i mitt kandidatarbete, och har sitt ursprung ur den förhållandevis välkända Black-Scholes modellen.

Vad får högfrekvenshandel för följder för den globala ekonomiska stabiliteten? Ja, därom tvista de lärde, som man säger. Det är troligen oron, och osäkerheten kring effekten av högfrekvenshandel som nu gör att media börjar uppmärksamma det. Det, och den allmänna jakten på en syndabock att skylla de senaste årens finansiella instabilitet på. Det finns ett par olika effekter av högfrekvenshandel som man dock förefaller vara relativt överens om:

• Ökad likviditet. Genom att den enorma mängd avslut som högfrekvensk firmor står för bidrar de till att hela tiden tillhandahålla köpare och säljare i värdepapper, mer eller mindre oberoende av marknadsmentaliteten.
• Mer korrekt prissättning. Skillnader i prissättning runt om i världen utjämnas blixtsnabbt.
• Ökad volatilitet. Det här är en mycket mer implicit slutsats än de övriga. Motiveringen till att högfrekvenshandel skulle öka volatiliteten, alltså osäkerheten i kursen för olika tillgångar, är att hastigheten gör att större kursändringar är möjliga på kortare tid.

Beträffande de negativa konsekvenserna så är de generellt sett avsevärt mer otydligt formulerade, beroende på hur negativt man betraktar ökad volatilitet. Senator Ted Kaufman i USA hör till en av de som starkast förespråkar ett ökat regelverk. Hans kritik innehåller dock mycket lite i form av konkreta invändningar, utan mer generell oro:

Since August 2009, Sen. Kaufman has called on the Securities and Exchange Commission (SEC) to undertake a comprehensive review of high frequency trading and other market structure issues. His repeated warnings were unfortunately realized in the severe stock market plunge – the so-called “flash crash” — on May 6. Since August he has repeatedly raised questions about the lack of transparency into these opaque market practices, the potential for systemic risk, and the inability of regulators to detect and police against high-speed manipulation. — kaufman.senate.gov

Min, högst personliga teori, är att det inte finns någon som riktigt kan säga “högfrekvenshandel är farligt därför att … ” utan oron är mer grundad i osäkerheten kring konsekvenserna av denna teknik. Det man inte känner till blir man reflexmässigt rädd för, särskilt i tider av ökad finansiell instabilitet.

Men, som det påpekas ovan, så har vi sett exempel på kraftiga och svårförklarliga kursrörelser under våren, framför allt då blixtfallet den 6:e maj, när Dow Jones under ett par minuter sjönk 9.2% för att sedan under loppet av ett par minuter korrigeras och återgå till normala nivår. Det är fortfarande långtifrån klart varför detta hände, men möjligheten att det fallet kan ha utlösts en säljvåg bland automatiserade handelsalgoritmer undersöks. Det är inte alls otroligt att blixtsnabba algoritmer kan ha orsakat detta snabba kursfall.

Dow Jones dip 6:e maj

Med största sannolikhet kommer regelverket för automatiserad handel under de närmaste åren skärpas, och transparens framtvingas, något som troligen kommer bromsa tillväxten av denna typ av handelsstrategier. Men under tiden tror jag många fundamentalanalytiker och etablerade traders bör sätta sig vid skolbänken och lära sig mer om vad dessa strategier har för konsekvernser för deras affärsmodeller. Annars riskerar de att gå samma öde som HQ Bank tillmötes.

Automatisering är garanterat här för att stanna, frågan är bara i vilken omfattning och vad det får för konsekvenser för alla de människor som verkar på banker runt om i världen. Många av erfarna investerar kommer troligen tvingas lära sig helt nya metoder för att skapa avkastning. Personligen ser jag ljust på behovet av personer med kunskap kring ekonomiska modeller, matematik och programmering. Sedan får vi se vad det får för konsekvenser för samhället. Framtiden är onekligen en spännande tid.

Artiklar om högfrekvenshandel av varierande kvalitet från några olika (webb)tidningar: di.se, Institutional Investor, svd.se, svd.se, E24.se, idg.se, dn.se Svenska ekonomibloggar om ämnet: highonfinance En bra källa om man vill lära sig jargonen inom HFT: reuters

Tänk er en atom. Den har vissa egenskaper, och beter sig på ett visst sätt. Tänk sedan på en molekyl. Den består av en grupp atomer, har nya egenskaper och beter sig på ett helt nytt sätt. Tänk sedan på en levande organism. En organism består atomer grupperade i molekyler, som i sin tur grupperat sig i celler. Tänk er sedan att denna levande organism råkar vara en människa. En människa som i grund och botten endast består av atomer.

Människan är ett väldigt tydligt exempel på ett komplext system bestående av ett stort antal interagerade beståndsdelar, och som ur den interaktion som sker emellan beståndsdelarna får egenskaper som skiljer sig otroligt mycket från beståndsdelarnas egenskaper. En atom har till exempel, såvitt vi vet, en rätt begränsad förmåga att uppleva sorg, kärlek eller glädje.

En analogi till detta är när människor samarbetar och bildar organisationer. En organisationens kapacitet att påverka överstiger vida den hos den enskilda individen. Samarbetet skapar alltså något som inte fanns innan.

Jag har de senaste dagarna roat mig med att bläddra igenom Sunny Y. Auyangs bok “Foundations of Complex-System Theories“. Boken består av en konceptuell studie av hur komplexitet behandlas rent metodiskt inom såväl fysik som biologi och ekonomi. Syftet är att belysa hur forskare genom århundradena har tagit sig an problemet att modellera och beskriva system av många interagerade beståndsdelar.

Ett ekonomiskt exempel på en teori som syftar brygga gapet mellan mikro- och makroegenskaper är Adam Smiths teori om “the invisible hand“. Den jämförs på ett ganska fascinerande sätt med lagar om jämvikt i termodynamiska system i Auyangs bok. Smith formade utifrån sina betraktelser av mänskliga drivkrafter en teori om hur ett system bestående av många individer troligen skulle komma att utvecklas. Han hävdade att ett ekonomiskt system som ger varje individ rätten att själv bestämma vad den vill producera och köpa kommer klara att allokera resurser tack vare drivkrafter så som överlevnadsinstinkt, själviskhet, medkänsla, konkurrens, tillgång och efterfrågan. I princip ansåg han att ett ekonomiskt system format av människor är självoptimerande då människor är rationella, oberoende och individuellt värdeoptimerande aktörer i systemet. Detta är än idag en viktig del av modern ekonomisk teori, även om många förbättringar, ändringar och tillägg har gjorts. Den mest betydelsefulla av dessa är troligen Keynes slutsats att människor inte är tillräckligt rationella för att kunna åstadkomma ett för systemet globalt optima, utan att det krävs statlig intervention för att korrigera marknadsmisslyckanden. I stort sett all modern politisk kontrovers behandlar den omfattning av statlig intervention som krävs.

Komplex systemteori är alltså en i allra högsta grad relevant del av vår samhällsdebatt, om än dock oftast inte på ett särskilt vetenskapligt sätt. Det svåra i sådana här sammanhang är att skilja modeller och “riktiga” teori från ideologiska ihopkok. Personligen accepterar jag Keynes invändning att ett ekonomiskt system inte klarar att nå ett globalt minima, men jag är mer skeptisk till hans lösning. Jag tror att konsekvenserna av statlig intervention har minst lika stor negativ effekt, som de har positiv effekt, varför nettovinsten med största sannolikhet troligen är nära noll. Åtminstone vill jag påstå att det är nästintill omöjligt att visa den positiva effekten av en enskild statlig policy.

Alla inlägg bör väl avslutas med någon form av slutsats. Min enda slutsats är att världen är krånglig och att det finns gott om saker att fundera över. Dessutom vill jag tillägga att det är den här typen av gränsland mellan matematisk modellering, ekonomiska resonemang och politisk/filosofiska funderingar som jag hoppas få ägna mig åt de kommande åren genom en kombination av masterskurser från Engineering Mathematics och Complex Adaptive Systems på Chalmers samt studier i nationalekonomi på Handels i Göteborg.

Idag går startskottet för ett nytt projekt som jag (lite i hemlighet) har jobbat med under ganska många månader.

De flesta i Unga Forskare vet vad det handlar om, men nu blir det till sist helt officiellt. Nästa sommar har jag som ambition att arrangera den första upplagan av sommarforskarskolan RAYS.

RAYS är en idé som grott i mig ända sedan jag var på RSI, en forskarskola på MIT i Boston, år 2006. Jag har ansett att det saknats intiativ i Sverige som riktar sig emot riktigt duktiga gymnasieelever. Dessutom är det plågsamt att varje år se hur långt efter svenska elever är när de kommer till internationella tävlingar såsom ISEF.

Det skall vi nu ändra på. Tack vare stöd från Europaskolan i Strängnäs och AstraZeneca är projektet nu så pass väl förankrat att jag vågar säga att det kommer bli något. Under de kommande månaderna kommer jag rekrytera en projektgrupp, samt se till att vi hittar finansiärer och forskare intresserade av att vara med och göra projektet möjligt.

Är du intresserad av att vara med och arrangera RAYS 2011?

Maila då till mig på daniel@raysforexcellence.se

PS. Projektet kommer att gå att följa per RSS på följande länk: http://feeds.feedburner.com/rays_blogg

Det kan vara livsfarligt att kontakta utomjordingar.

Varningen kommer från seriöst håll: den världsberömde astrofysikern Stephen Hawking.

Rimligen finns det intelligent liv i rymden, säger engelsmannen i en serie program för tv-kanalen Discovery. Och risken är att rymdvarelser skulle kunna plundra jorden och dra vidare.

- Om utomjordingar besöker oss kan resultatet bli som när Columbus kom till Amerika, vilket inte blev särskilt bra för urinvånarna.  – SvD

Tanken på utomjordingar är för mig rätt härlig. Den eggar fantastin. Jag hade gärna ägnat mig åt astrofysik om det inte vore så förbannat långsiktigt. Även om det är statistiskt sannolikt att utomjordingar finns så är det INTE statistiskt sannolikt att de vare sig är “intelligenta” eller i närheten. Tyvärr…

Regeringen har svikit forskningen!

- Tomas Eneroth, näringspolitisk talesman (s) i SvD

Klagosången kom så alltså ändå, tvärt emot vad jag trodde. Men det visar sig att den är formulerad på ett sätt som jag inte riktigt väntat mig…

Just nu lägger regeringen nästan tio gånger mer på hushållsnära tjänster än på att öka anslagen för läkemedelsforskning, säger Tomas Eneroth.

Jag vet inte riktigt vad det betyder om jag skall vara ärlig, men uppenbart är att Eneroth inte är nöjd med regeringens forskningspolitik. De tycker regeringen borde satsa mer på forskning. Men vänta nu här?! Låt oss jämföra de satsningar som regeringen gjort, med det som vänsterpartierna presenterat. Regeringen har i sin forskningsproposition avsatt 5 miljarder kronor till svensk forskning. Ett av de två viktigaste områdena som dessa pengar skall gå till är just medicinsk forskning.

Regeringen prioriterar medicinsk forskning

– Leijonborg i artikel i DN från 2008-02-20 om forskningspropositionen

Socialdemokraterna däremot skriver inte ett enda ord om hur mycket de vill satsa på forskning på sin hemsida. De skriver att de har satsat 2.3 miljarder under sin tid i regeringsställning. Det säger inte mycket, särskilt med tanke på hur länge de regerat innan de förlorade makten 2006. I Leijonborgs artikel, varifrån rubriken ovan är hämtad, pratas det om att oppositionen tänker avsätta 2-2.5 miljarder 2009-2012. Alltså mindre än hälften av vad regeringen vill satsa.

Min fråga är alltså: På vilket sätt har regeringen svikit forskningen, herr Eneroth?

Att socialdemokraterna seriöst försöker verka som ett parti positivt till vetenskap och forskning tycker jag är bisarrt. De struntar helt i vetenskaplig kvalitet. För dem är mängden elever på svenska grundutbildningar mycket viktigare än hur många som faktiskt kan tillräckligt mycket för att börja forska.

Målet är att hälften av alla ungdomar ska ha påbörjat högskolestudier vid 25 års ålder.

Socialdemokraternas hemsida

Socialdemokraterna står för kvantitet, inte kvalitet.

Idag är jag så sjukt stolt. Den organisation som jag under flera år varit med och format och jobbat hårt för, har idag fått ett tydligt tecken på att vi gör saker rätt.

Ung Pirat är den organisation som har ökat mest, från ca 1 300 medlemmar till 4 800. Även Förbundet Unga Forskare, Peaceworks (f.d. Internationellt kulturutbyte), Sveriges Elevråds Centralorganisation, Sveriges Schackförbund, Musik- och Kulturföreningarnas Samarbetsorganisation och Ny Generation växer mycket. Sveriges roll- och konfliktspelsförbund är fortfarande den största ungdomsorganisationen. (Ungdomsstyrelsen)

I siffror så innebär det följande

Årets rapportering: 3521 medlemmar och 95 lokalavdelningar.

Pengar: I överskott från Svenska Spel, 1 734 905 kr samt i statsbidrag 774 511 kr. Totalt 2 509 416 kr!

Föregående års rapportering: 2325 medlemmar och 75 lokalavdelningar.

Pengar: I överskott från Svenska Spel 1 181 952 kr samt i statsbidrag 461 700 kr. Totalt 1 643 652 kr.

Förbundet Unga Forskare har alltså ökat sitt bidrag från Ungdomsstyrelsen med 865 764 kr, eller nästan 53% på ett år!

Allt detta är tack vare den energi som finns i våra föreningar, och den kompetens vårt kansli numera besitter. Till följd av Projekt TEND har verksamheten i våra distrikt katalyserats, och det har i sin tur dragit till sig massor med nya, friska viljor. Förbundet Unga Forskare är mer vitalt än på många, många år. Härligt!

Har åkt nära 9 mil längdskidor under de senaste tre dagarna och har därför vilopaus under förmiddagen idag, och sitter nu därför i stugan och läser ikapp lite nyheter. Jag är just nu i fjällen tillsammans med ett gäng från min klass, något som lett till intressanta diskussioner kring såväl frukost- som middagsbord. Inte helt oväntat har vi pratat en hel del om Kina och dess förmåga att utöva makt på andra länder. En annan internationell aktör vars förmåga att utöva makt också varit uppe för diskussion är Google. Det var därför intressanta att idag läsa att de två nu verkar ha förklarat krig emot varandra.

Google hotade på tisdagen att stänga sin kinesiska verksamhet. Orsaken var att det upptäckts ett avancerat cyberangrepp riktat mot kinesiska människorättsaktivister.

– DN.se, SvD.se

Följande förklaring är hämtad direkt från Googles egen officiella blogg.

These attacks and the surveillance they have uncovered–combined with the attempts over the past year to further limit free speech on the web–have led us to conclude that we should review the feasibility of our business operations in China. We have decided we are no longer willing to continue censoring our results on Google.cn, and so over the next few weeks we will be discussing with the Chinese government the basis on which we could operate an unfiltered search engine within the law, if at all. We recognize that this may well mean having to shut down Google.cn, and potentially our offices in China.

– The Official Google Blog

Googles princip av “don´t be evil” fick sig en rejäl törn i januari 2006 när de valde att acceptera censur av sin sökmotor i syfte att få öppna en kinesisk domän (Google.cn). Självklart måste det, rent affärsmässigt, vara en komplicerad bedömning att välja mellan yttrandefrihet och potentiell vinst, något som gör att det är extra glädjande att de nu valt att ställa sig på rätt sida moralen igen. Google bevisar att “big corp” inte nödvändigtvis innebär samvetslösa organisationer som gör allt för att tjäna pengar. Microsoft har här en del att ta igen…

Men vad innebär det då för kineserna att Google slutar censurera sina sökresultat igen? I mina ögon innebär det ett relativt stort hot emot deras totalitära styre, något som självklart får anses som väldigt positivt. Min uppfattning är att alla stora totalitära stater som försökt kuva sitt folk genom våld förr eller senare gått under eller reformerats. Det kommer självklart gälla även Kina, frågan är bara när ändringen av dagens styrelseskick sker. Jag är övertygad om att den typ av fri information som Google och Wikipedia erbjuder kommer göra att ändringen sker tidigare än utan.

Alltså, stå på er Google, ni gör världen en tjänst genom att främja fri information!

…så pluggar jag faktiskt till ingenjör. Det känns om inte annat just nu då min tentaperiod börjar imorgon. Hursomhelst får fysik idag lite utrymme på bloggen, i form av resultatet av ett projekt jag jobbat på under den senaste veckan.

Filmen visar en numerisk lösning över tid till en andra gradens hyperbolisk partiell differentialekvation. Jag har använt finita element metoden med styckvis kontinuerliga tältfunktioner över en triangulär mesh för att skapa lösningen. Tyvärr kan jag inte delge koden ännu, då deadlinen för projektet ännu inte varit, men jag kan försäkra er att det ligger en hel del härligt Matlab-programmerande bakom dessa vackra bilder.

Så med det säger jag adjö, och på återseende efter min tentaperiod är avslutad.

Världen skakas just nu av vad som kan visa sig bli en av de största vetenskapliga skandalerna någonsin. Och det är en härva som kan få stora konsekvenser. Den rör nämligen det senaste decenniets kanske största politiska fråga, ”klimatdebatten”, skriver Anders Edwardsson.

Det började med ett olagligt dataintrång på ett brittiskt universitet för någon vecka sedan. Någon kopierade då en mapp med datafiler och laddade sedan upp den på ett antal servar runt om i världen. Och så fort innehållet blev allmänt känt var skandalen ett faktum.

Mappen innehöll nämligen kopior av över tusen e-mail mellan chefen för University of East Anglias Clitmate Reseach Unit, Philip Jones, och ett antal av världens ledande klimatforskare, plus omkring 3000 dokument rörande deras arbete. Och innehållet var så chockerande att händelsen omedelbart av en brittisk kolumnist döptes till Climategate. För de inblandade är inte vilka akademiker som helst.

Philip Jones själv ansvarade till exempel – tills han häromdagen åtminstone tillfälligt tvingades avgå från sin post – för en av världens viktigaste samlingar av temperaturdata, vilka bland annat FN:s klimatpanel IPCC bygger sina klimatprognoser på. Och listan på övriga sändare och mottagare utgör närmast enVem är vem? över världens ledande klimatologer.

Bland namnen fanns Michael Mann, som 1998 drog igång klimatdebatten på allvar genom en artikel vari han sade sig ha bevisat att jordens temperatur – efter att ha varit mer eller mindre stabil i nästan tusen år – plötsligt ökat snabbt på 1900-talet. Och andra kända namn bland mailskrivarna var Keith Briffa, Kevin Trenberth och Gavin Smith, varav den senare är nära associerad med den amerikanska rymdstyrelsen NASA:s kände klimatforskare James Hansen, som i sin tur är nära knuten till USA:s förre vicepresident Al Gore. Och så vidare.

– Anders Edwardsson, Svensk Tidskrift

Miljöfrågan är extremt komplicerad. Det är ingen tvekan om det. Personligen har jag, trots min bakgrund, inte en chans att uttala mig om validiteten i det klimathot som basuneras ut av såväl forskare som media och politiker. I denna fråga är vi alla istället tvungna lita på de resultat som publiceras av forskare. Eller?

Dessa forskare som vigt sitt liv åt att studera mönster och trender i hur vårt klimat utvecklas borde väl veta bäst? De som borrat prover i isen och mätt koldioxidhalten i vår atmosfär. De som studerat avlagringar och gjort tester av absorption för olika gaser. Nog måste man kunna lita på dem?

Först och främst måste jag säga att man nog generellt sett kan det. Jag har jobbat med att öka förtroendet för forskare i många år och jag har stor tillförlit till forskare. Forskare granskas mycket hårt genom den interna konkurrensen om anslag och det är därför liten risk att de kommer igenom med fusk. I denna granskning ingår noga kontroller av såväl data som logiska resonemang.

Men, och det är ett ansenligt men, man måste komma ihåg att även forskare är människor. De begår misstag, är opportunister och de måste även de betala sina räkningar.

Alltså tycker jag man bör ta de tecken på fusk som dykt upp under hösten på stort allvar. Att allt inte gått rätt till när man tagit fram de tabeller som ligger till grund för de projektioner av jordens medeltemperatur, som används av gigantiska maktspelare som IPCC, är oerhört allvarligt. Det har självklart gett vatten på kvarnen åt alla de klimatkritiker som finns, och det är garanterat hälsosamt för debatten att man inte tar alla sanningar som levereras. Samtidigt hoppas jag att detta inte polariserar debatten ännu mer, och skapar en ännu större klyfta mellan kritiker och troende. Att sopa problemen under matten kommer inte att löna sig, utan bara bidra till än mindre trovärdighet. Bättre vore att man för upp problemen på dagordningen och forsätter ifrågasätta grunden för hela debatten. Gör man inte det riskerar vi investera tusentals miljarder (som annars kunde gått till att bota sjukdomar eller hjälpa fattiga) i att motverka ett problem som kanske inte ens finns.

I detta sammanhang kan det även även vara värt att säga att en stor anledning till att jag valt att jobba med relationen mellan forskare och samhälle, såväl i styrelsen för Unga Forskare som i styrelsen för Vetenskap och Allmänhet, är att utan en hög, generell kunskap om naturvetenskap kommer vi som befolkning inte ha en chans att fatta de livsviktiga beslut som kanske behövs i framtiden. Det spelar ingen roll om en upplyst elit tror sig veta, de kan endast agera utifrån ett folkligt mandat (med undantag för diktaturer såsom Kina).

Trots mina uppmaningar om kritiskt tänkande bör man dock inte avfärda teorierna om klimathotet bara för att vissa forskare fuskat. Utifrån vad jag har läst så verkar den forskning som ligger till grund för debatten om vårt klimat och de risker vi har framför oss till största delen vara sund och riktig. Det verkar inte vara några större tvivel kring att antropogent koldioxid faktiskt påverkar vårt klimat, även om omfattningen av påverkan garanterat kan diskuteras. I min mening skulle liberala politiker göra klokt i att också inse detta. Det går att vara miljösmart utan att vara tillväxtfientlig och markandsvärdet i energisnåla produkter är enormt oavsett klimathotet. Oavsett om vårt väder är hotat så är det nämligen nästan helt säkert att oljan på jorden kommer att sina. För att inte jorden skall kastas in i krig och elände bör vi se till att anpassa oss i god tid innan det sker. Att börja nu är alltså att börja i god tid, oavsett väder och vind, såväl bland forskare som i opinionen eller utomhus.

Ett axplock av nyheter och informationskällor om COP15: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN.