Langkilde 2.0

Tänk er en atom. Den har vissa egenskaper, och beter sig på ett visst sätt. Tänk sedan på en molekyl. Den består av en grupp atomer, har nya egenskaper och beter sig på ett helt nytt sätt. Tänk sedan på en levande organism. En organism består atomer grupperade i molekyler, som i sin tur grupperat sig i celler. Tänk er sedan att denna levande organism råkar vara en människa. En människa som i grund och botten endast består av atomer.

Människan är ett väldigt tydligt exempel på ett komplext system bestående av ett stort antal interagerade beståndsdelar, och som ur den interaktion som sker emellan beståndsdelarna får egenskaper som skiljer sig otroligt mycket från beståndsdelarnas egenskaper. En atom har till exempel, såvitt vi vet, en rätt begränsad förmåga att uppleva sorg, kärlek eller glädje.

En analogi till detta är när människor samarbetar och bildar organisationer. En organisationens kapacitet att påverka överstiger vida den hos den enskilda individen. Samarbetet skapar alltså något som inte fanns innan.

Jag har de senaste dagarna roat mig med att bläddra igenom Sunny Y. Auyangs bok “Foundations of Complex-System Theories“. Boken består av en konceptuell studie av hur komplexitet behandlas rent metodiskt inom såväl fysik som biologi och ekonomi. Syftet är att belysa hur forskare genom århundradena har tagit sig an problemet att modellera och beskriva system av många interagerade beståndsdelar.

Ett ekonomiskt exempel på en teori som syftar brygga gapet mellan mikro- och makroegenskaper är Adam Smiths teori om “the invisible hand“. Den jämförs på ett ganska fascinerande sätt med lagar om jämvikt i termodynamiska system i Auyangs bok. Smith formade utifrån sina betraktelser av mänskliga drivkrafter en teori om hur ett system bestående av många individer troligen skulle komma att utvecklas. Han hävdade att ett ekonomiskt system som ger varje individ rätten att själv bestämma vad den vill producera och köpa kommer klara att allokera resurser tack vare drivkrafter så som överlevnadsinstinkt, själviskhet, medkänsla, konkurrens, tillgång och efterfrågan. I princip ansåg han att ett ekonomiskt system format av människor är självoptimerande då människor är rationella, oberoende och individuellt värdeoptimerande aktörer i systemet. Detta är än idag en viktig del av modern ekonomisk teori, även om många förbättringar, ändringar och tillägg har gjorts. Den mest betydelsefulla av dessa är troligen Keynes slutsats att människor inte är tillräckligt rationella för att kunna åstadkomma ett för systemet globalt optima, utan att det krävs statlig intervention för att korrigera marknadsmisslyckanden. I stort sett all modern politisk kontrovers behandlar den omfattning av statlig intervention som krävs.

Komplex systemteori är alltså en i allra högsta grad relevant del av vår samhällsdebatt, om än dock oftast inte på ett särskilt vetenskapligt sätt. Det svåra i sådana här sammanhang är att skilja modeller och “riktiga” teori från ideologiska ihopkok. Personligen accepterar jag Keynes invändning att ett ekonomiskt system inte klarar att nå ett globalt minima, men jag är mer skeptisk till hans lösning. Jag tror att konsekvenserna av statlig intervention har minst lika stor negativ effekt, som de har positiv effekt, varför nettovinsten med största sannolikhet troligen är nära noll. Åtminstone vill jag påstå att det är nästintill omöjligt att visa den positiva effekten av en enskild statlig policy.

Alla inlägg bör väl avslutas med någon form av slutsats. Min enda slutsats är att världen är krånglig och att det finns gott om saker att fundera över. Dessutom vill jag tillägga att det är den här typen av gränsland mellan matematisk modellering, ekonomiska resonemang och politisk/filosofiska funderingar som jag hoppas få ägna mig åt de kommande åren genom en kombination av masterskurser från Engineering Mathematics och Complex Adaptive Systems på Chalmers samt studier i nationalekonomi på Handels i Göteborg.

Har som ni förstår valt att prioritera annat än att skriva inlägg de senaste månaderna. Jag har under våren startat en egen firma för att hålla föreläsningar på skolor samt ge privatlektioner, skrivit ett kandidatarbete inom finansiell modellering, jobbat med den sommarforskarskola jag kommer starta under det kommande året, haft kurser i subatomärfysik, börjat aktivt placera aktier och lite annat smått och gott. Tiden har alltså inte riktigt räckt till att skriva något insiktsfullt.

Men, nu är det äntligen sommar och jag har fått tag i en internetdongle vilket gör att jag, precis som snart sagt varenda svensk semesterfirare, kommer kunna surfa även ifrån hängmattan. Detta lär troligen leda till ett och annat inlägg, särskilt då valet nu börjar närma sig. Det känns som en period då det är särskilt viktigt att belysa de ideal jag själv tror på, och som jag anser att Alliansen står för.

För er som undrar så kommer jag förresten primärt att läsa på Handels i höst, och alltså inte Chalmers. Jag har sökt Nationalekonomi A (30 hp) inför hösten och kommer troligen lägga majoriteten av mina studier på detta. Jag är visserligen välkommen att läsa så mycket jag orkar på Engineering Mathematics på Chalmers också, men med största sannolikhet kommer min framtida sommarforskarskola sätta stopp för allt för mycket dubbelstudier.

För ungefär en timme sedan lämnade grupp MVEX01-10-06a in kandidatrapporten “Stokastisk Modellering av Finansiella Tidsserier – modellering av aktieprisutveckling“. Känslan sammanfattas bäst av låten nedan. Då vi är flera grupper som skriver om samma projekt kan jag ännu inte lägga upp själva rapporten, men en pdf kommer inom kort.

Ovanstående klipp visar hur en grupp muslimska män och kvinnor attackerar Lars Vilks när han håller en föreläsning vid Uppsala universitet. Jag har nu sett delar av det om och om igen. Det är verkligen fruktansvärt att se.

Det hat som vissa personer i publiken ger uttryck för gör mig illamående. De attackerar yttrandefriheten på ett sätt som är helt oförlåtligt. För att inte tala om deras attack på rätten att älska vem man vill. Vare sig Jesus, Allah eller Buddah har någon som helst rätt att lägga sig i den saken.

Jag har hört folk säga “Eh, vad hade Vilks väntat sig? Provocerar man på det viset får man skylla sig själv”. Men så är det inte. Så fungerar det inte i en demokrati. Så fungerar inte yttrandefriheten. Så fungerar det inte i Sverige. Att värna rätten att säga precis vad man vill är en av våra allra viktigaste medborgerliga plikter.

Jag har all respekt för religiösa människor. Folk får tro på vad de vill. Men att vara religiös gör en inte ansvarslös, eller rättslös.

Dessutom är det jävligt klantigt att spela bollen rätt i händerna på Sverigedemokraterna…

Troligen inte en opartisk läsarklientel, men vafan. Kul att kärntrupperna är nöjda. Hämtad här.

I mars var ca 9,1% av Sveriges befolkning arbetslös. Detta är en siffra jag får höra om och om igen i politiska sammanhang. Regeringen beskylls för att inte göra tillräckligt. Oppositionen däremot, de vet hur man tar hand om dem som har det svårt. MEN, som vi ser i diagrammet ovan, är det inte fråga bristande insatser i allmänhet, utan bristande möjlighet för unga i synnerhet. Arbetslösheten bland unga är nu uppe i hisnande 28,1%. Problemet i bilden ovan stavas LAS, Lagen om anställningsskydd. Självklart borde Regeringen inse vanvettet i turordningsreglerna och avskaffa dem. Men att dra fram arbetslöshetssiffror som argument för oppositionen, som är lååångt mycket mer positiva till LAS, det är helt enkelt hittepå! Bara så att ni vet.

Förklaringen till mitt förra inlägg:

Accenture noterades till 1 cent efter att ha handlats runt 40 dollar.

CNBC rapporterade att någon på Citigroup ska ha helt enkelt tryckt på fel knapp.

– di.se

Jämför de här två graferna, och säg mig om ni märker något suspekt?

Verkar som någon valt en dålig dag att trycka på fel knapp i datorn… Eller?

Tecknad av Jan Andersson. Hämtad härifrån.

Idag skiner solen på Göteborg. Livet är rätt gött ändå