Langkilde 2.0

Most people who click on this article won’t finish reading it.

Many people want the ability to focus more and feel like they’re losing the ability to focus on a particular task for long periods of time. We feel like we’re losing that ability.

So how do you train to focus? I’ve been using interval training with great success. Modeled after how I trained to run my first marathon using Jeff Galloway’s technique, I practice attention interval training. I got this timer installed on my computer. It’s an excellent interval timer based on a technique called the Pomodoro technique — but I’m primarily using it based on its ability to make sound, set good intervals, and support logging. I started small: 10 minutes of work with two minute breaks. My strategy has been to keep it so when the timer goes off that tells me it’s time to take a break, I feel like I can keep going. I’m up to 35 minutes now with 2 minute breaks. Interestingly enough — this is about as far as I’ll get probably…

– How to Rebuild Your Attention Span and Focus, LifeHacker

Författaren listar många fiffiga saker att tänka på om man upplever att man har bekymmer att koncentrera sig. Till exempel:

• Skaffa inte två bildskärmar, du kommer ändå inte få mer gjort (jag känner mig träffad…)
• Begränsa mängden tabbar du får ha öppet (med tex No More Tabs för Chrome). Du kommer ändå inte läsa alla…
• Minimera distraktion från omgivningen. Skaffa tex ljudreducerande hörlurar och städa ALLTID ditt skrivbord
• Stäng av musen när du skriver saker, annars blir du frestad att klicka på saker…
• Stäng av internet när du jobbar ifall du inte VERKLIGEN behöver det. Oftast klarar man sig faktiskt utan det…

Läsvärd artikel för mig. Kanske även för dig?

De offentliga toaletterna bör vara könsneutrala så att man slipper välja mellan tjej- och killtoaletten, skriver socialdemokraterna Carin Jämtin och Dag Larsson. — DN.se

Populism. Populism. Populism. Jag är verkligen för allt vad jämställdhet heter, och de som känner mig skulle nog säga att jag är en öppen och tolerant kille. Men det här är väl att ta i. Dessutom vill jag ställa fråga till Carin Jämtin:

Vilken normalt funtad tjej som du träffat vill besöka samma offentliga toalett som killar använder?

Börjar bli tjatigt, men jag tänker fortsätta sno från en av de bättre ekonomibloggarna i Sverige, Cornucopia? Han har tryckt upp några snygga bilder på hur guldet går just nu, och jag tycker det skulle vara intressant att kika på dem lite.

2008-07-21 tom 2010-08-27

Cornucopia är en ganska frispråkig blogg och han verkar ha ett mantra som han upprepar när historik läggs ut (senast i inlägget om olja) och det brukar lyda ungefär så här:

… detta [säger] förstås inte så mycket, urvalet är väldigt lågt och historien säger ingenting om framtiden.

Detta till trots väljer han att slå till med:

Varje år de senaste tio åren utropas då att guldet skall falla för evigt, och vartenda år är det fel. Så även nu.

Lite inkonsekvent kanske, men troligen rätt oavsett. Jag är beredd att hålla med om att historik allt som oftast är fullständigt intentsägande, särskilt numera när de flesta internationell värdepappersaffärer utförs av HFT datorer som struntar fullständigt i fundamentalen och “hur det brukar vara”. Visserligen är dessa datorer matade med statistik men de använder så kortsiktiga siffror (högst ett par timmar, men troligen inte mer än några minuter) att grafer som den ovan är totalt meningslösa.

Nå, om guldet. Jag håller med om att denna sättning troligen är ganska tillfällig. Allt för många talar om en förestående double-dip för att jag skall tro på att “säkra” råvaror som guld skall kunna handlas ner så här mycket i ett längre perspektiv. Huruvida botten ligger på 240, 250 eller 260 kr vet jag inte. De stöd som används inom teknisk trading är jag rätt skeptisk till. Däremot tror jag att man bör hålla utkik efter dagen då dagspriset på guld vänder upp över, säg två veckors, medelpris. Det kommer säkert vara starten på en uppgång.

UPDATE: Den dagen kanske snart är här. DI skriver:

Samtliga råvarumarknader stärktes under torsdagens handel. Basmetaller och guld gick starkast.

Skrev igår om Miljöpartiet och deras syn på tillväxt. Jag är själv positiv till att saker och ting utvecklas, men i det här fallet måste jag faktiskt hålla med:

Hos den tidigare konkursade göteborgska glasstillverkaren Lejonet och Björnen hade man tidigare ett normalt kölappsystem om man ville köpa glass i deras café. Ni vet en sådan där röd apparat på väggen, som stegade fram en siffra om någon tryckte på en knapp på väggen. Enkel och billig 60-talsteknik. Funktion: Kölappar.

Vid en visit nyligen hade man tydligen bytt ut detta system mot en platt-TV på väggen. Presentationen visade förstås mestadels reklam för företagets glassar, vilket alltså inte förbättrade livet för kunderna. Förutom en platt-TV så drevs systemet av en dator. Plus högtalare och eventuellt förstärkare som skickade ut ett “pling” när någon tryckte fram en kölapp. Följt av att personalen som vanligt ropade upp numret analogt. Redan här talar vi om tiotalet kilo av högteknologi som levererar exakt samma funktion som 60-talstekniken. Funktion: Kölappar. Fast nu med reklam, TV och högtalare.

Utan att förbättra våra liv alls. Helt onödig utveckling och ekonomisk tillväxt.

– Cornucopia?

CalculatedRisk har en lång lista på anledningar till varför de anser att åtminstone USA står inför en fortsatt ekonomisk inbromsning. Denna lista innefattar bla. följande punkter (hämtat här och här):

1) less Federal stimulus spending in the 2nd half of 2010.

…the overall stimulus peaked in Q2 or possibly Q3.

2) the end of the inventory correction.

This is pretty clear in the data, and we are seeing a slowdown in growth for the manufacturing sector (but not contraction). This is one of the reasons I’m tracking the regional manufacturing surveys so closely this week.

3) more household saving leading to slower growth in personal consumption expenditures.

This still isn’t clear, although the personal saving rate ticked up in May.

4) another downturn in housing (lower prices, less residential investment).

It is clear that residential investment will be a drag on GDP in Q3. As far as prices, the declining prices will not show up until the September reports – or possibly the October reports (released with a significant lag).

5) slowdown in China and Europe and

Growth in China has slowed, from the WSJ:

China’s central bank struck a confident note Tuesday, saying the country’s current economic slowdown is beneficial for long-term sustainable growth, and there is little risk of a “double-dip” recession.

6) cutbacks at the state and local level.

Detta gäller dock USA, och inte Sverige. Men å andra sidan, vad som händer i USA smittar ganska snabbt av sig på sentimentet här hemma också. Analytikerna verkar vara tämligen överens om att FED kommer att bibehålla en fortsatt låg ränta och att den monetära politiken även fortsatt kommer användas för att stötta ekonomin. Rent statistiskt kan förresten sägas att augusti är en ganska intentsägande månad.

Hitta hos MarketSci

Enligt MarketSci är augusti en “neutral” månad där statistik inte säger särskilt mycket om hur handeln kommer att gå. Det går annars att finna vissa säsongstrender i handeln.

Jag är egentligen borgerligt lagd, men miljöfrågan gör att jag funderar på att rösta på Miljöpartiet. Dessutom verkar Wetterstrand vara en duktig tjej.

Detta har jag hört sägas av många. Väldigt många. Särskilt på Chalmers där folk är lite mer insatta i de problem som mänskligheten står inför beträffande förnyelsebar energi och klimatförändringar.

Frågan är om Alliansen i realiteten är så dålig på miljöpolitik som gemene man verkar anse. Och huruvida Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är så särskilt mycket bättre. För det är viktigt att komma ihåg, en röst på miljöpartiet är även en röst på Lars Ohly.

Synen på behovet av grön lagstiftning. Om vi börjar från början så har liberala partier alltid haft ett ganska klent förtroende i miljöfrågor, då de anser att marknaden själv bör kunna hantera de problem som uppstår på ett mer dynamiskt sätt än vad man kan åstadkomma med centralstyrd lagstiftning. Vad tror jag om det?

I realiteten tror jag att man behöver både ett dynamiskt affärsklimat och stöttande lagstiftning för att säkerställa att miljön inte påfrestas i onödan. Detta är en uppfattning jag anser att alla liberala partier delar. Skillnaden mellan vänsterpartierna och Alliansen ligger i synen på hur omfattande lagstiftning som behövs. Exempelvis har Mp en betydligt mer radikal syn på hur hög bensinskatten bör vara. I våras föreslog Mp i sin budgetmotion att den skulle höjas med motsvarande två kronor per liter. Eftersom Socialdemokraterna vill värna låginkomsttagare på landsbygden fick dock Mp stilla sig lite och det blir istället en gradvis höjning att se fram emot.

Om man ser sig omkring i Sverige så tycker jag man kan se en tämligen effektiv miljöpolitik. Medvetenheten om behovet av ansvarsfull konsumtion, källsortering, energibesparing, miljövänliga bilar, kollektivtrafik och så vidare är enorm relativt andra länder jag bott i (exempelvis USA och Kina). Självklart kan vi bli bättre, men vi måste också inse att vi lever i framkant beträffande miljövänlighet. Sverige släpper ut ca 5,1 ton CO2 per capita relativt tex USA:s 19,1 och OECD snittet på 11,0 (se länken innan för källa). Sverige står alltså inte inför en akut, nationell miljökris som endast Miljöpartiet kan lösa.

Synen på fortsatt tillväxt. I grund och botten har Miljöpartiet alltid varit ett parti som ställt sig skeptiskt till ökad konsumtion och tillväxt. Birger Schlaug är ett exempel på “old school” Mp. Han anser att vi bör jobba mindra, shoppa mindre och istället typ “leva mer”. Detta är en aspekt där Alliansen skiljer sig radikalt från Mp. I grund och botten vill både Alliansen och vänsterpartierna ha ett miljövänligt samhälle, men Alliansen är inte lika villiga att offra tillväxten, välfärden och friheten för att nå dit. De anser snarare att man bör ha en långsiktigt hållbar tillväxt, i motsats till många inom Miljöpartiet som vill stoppa tillväxten.

Så sent som för någon vecka sedan presenterade Miljöpartiet ett förslag om att inför ett femårigt stopp för nybyggnad av externa köpcentra i förorter till svenska storstäder. Om vi bortser från det faktum att det troligen inte blir miljövänligare om alla tunga varutransporter hela tiden skulle behöva köra i innerstan för att komma fram till butikerna, så anser jag inte att politiker bör bestämma denna typ av saker på nationell nivå. Jag är för en mer miljövänlig statsplanering, men det är något jag anser att man bör ålägga varje stad och kommun att åstadkomma på egen hand. Det går inte att styra den typen av saker med nationell femårsplaner. Det har prövats förr med förödande reslutat. Inte helt oväntat är detta något som Allianspolitiker ställer sig mycket skeptiska till.

Wetterstrandeffekten. Maria Wetterstrand. Ständigt denna Maria Wetterstrand. Hon är inte bara ung, snygg och sympatisk. Hon är även påläst, retoriskt duktig och framför allt betydligt mer liberal än sitt parti! Det sista kan inte nog understrykas. Johan Norberg, som debatterade med Wetterstrand i Visby för några veckor sedan, beskriver det bra:

När jag påtalade förmynderi och moralism i partiets program (som t ex 30-timmarsvecka, sockerskatt, 20 år på krogen, minskade införselkvoter, reklamreglering, kvoterad föräldraförsäkring, och kraven på en kommunal biograf i Stockholm som visar rätt film – somligt hämtat från denna rapport) tog hon i några fall försiktigt avstånd från det och erkände att det ibland funnits en vilja att styra folk till en livsstil i partiet och såg det som ett problem.

Wetterstrand förklarade att hon verkligen ville låta folk leva som de vill, endast begränsat av de gränser som hon menar att planetens överlevnad sätter. Detta var högintressant då jag menade att många Miljöpartister drivs mindre av en ren miljömedvetenhet och mer av naturromantik, en estetisk och anti-liberal uppfattning om att det industriella, teknologiska, storskaliga och snabbmatiga samhället är dåligt och måste bekämpas, oavsett dess miljömässiga konsekvenser. — JohanNorberg.net

Jag kunde inte instämma mer med Norberg. Miljöpartiet är ofta i tal positiva till liberala idéer och teorier, men har då de stöter på ett samhällsproblem plötsligt inget som helst förtroende för fria människors omdöme. Istället tar de till förbud, regler och skatter. Man kan inte både ha kakan och äta den samtidigt.

Sammanfattningsvis. Miljöpartiet är ett vänsterparti i praktiken, och anser att de marginella miljöproblem som Sverige har bör lösas med oproportionerligt omfattande lagstiftning och rejält mycket högre beskattning. Frihet och tillväxt är underordnat miljön på alla plan. Jag säger inte att miljön är oviktig, tvärtom, men detsamma gäller för samtliga Allianspartier. Miljön är en prioriterad fråga såväl hos Moderaterna som hos andra partier. Vad gäller det faktum att Maria Wetterstrand är mer liberal än sitt parti så låter jag Norberg avsluta:

Vissa säger att problemet är att en röst på Maria Wetterstrand är en röst på sossarna och Lars Ohly. Men det är värre än så. Det verkliga problemet är att en röst på Maria Wetterstrand är en röst på Miljöpartiet.

Financial bubbles are governed by something like the economic equivalent of physics Heisenberg’s uncertainty principle. It is impossible to observe a bubble with certainty without actually altering the bubble itself. If people knew it was a bubble, it wouldn’t be a bubble – it would have already collapsed. — VOX

Spännande sätt att se på saken. Följande graf återges i samband med ovanstående citat:

Denna graf beskriver prisutvecklingen för nybyggda hus av konstant kvalitet i Kina. Författarna till VOX artikeln skriver även följande:

While it is impossible to conduct a formal test of whether there is any fundamental mispricing in Chinese land and housing markets with these limited data, there certainly is much to make one more than a little suspicious that prices are unsustainable.

• The magnitude of the increase in land values over the past 2-3 years in Beijing is, to our knowledge, unprecedented.
• These increases post-date the Summer Olympics and the recent price surge in early 2010 suggests a relationship to the Chinese stimulus package which itself is temporary.

The role of state-owned enterprises also is potentially worrisome. It could be that these entities are superior investors and are purchasing sites that are of especially high quality in ways that we cannot control for in our empirical analysis. However, it also could be that moral hazard is at work here, as these entities are thought to have access to low cost capital from state-owned banks and may believe they are too big to fail. If this is the driving force, then prices are being bid up as one arm of the government buys from another.

Bara så ni vet.

Skrev för några dagar sedan att oron tilltar i världen, och att den rekyl vi sett efter finanskrisen nu börjat stanna av. Via Financial Times blogg Alphaville har jag under kvällen funnit en synnerligen oroande rapport, ‘Evaluating Conditions in Major Chinese Housing Markets’ från NBER, som beskriver den kinesiska fastighetsmarknadens tillstånd just nu. Hämtat ur rapportens sammanfattning:

Much of the increase in prices is occurring in land values. Using data from the local land auction market in Beijing, we are able to produce a constant quality land price index for that city. Real, constant quality land values have increased by nearly 800% since the first quarter of 2003, with half that rise occurring over the past two years. State-owned enterprises controlled by the central government have played an important role in this increase, as our analysis shows they paid 27% more than other bidders for an otherwise equivalent land parcel.

Följande står även att läsa:

Central SOE developers pay high prices relative to the values of nearby housing unit sales prices. That suggests these particular buyers simply pay more and that this does not merely reflect omitted quality effects. Moral hazard arising from these entities believing they are too important to fail, combined with their access to low cost capital from state-owned banks, also could help explain their bidding behavior…

Although the paper suggests one specific reason for central SOEs’ strong bidding — land as a direct inflation hedge.

The magnitude of the increase in land values over the past 2-3 years in particular in Beijing is unprecedented to our knowledge. Not only do these increases post-date the Summer Olympics, but the recent price surges in early 2010 suggest a relationship to the Chinese stimulus package which itself is temporary. More broadly, the sharp rises in price-to-rent and price-to-income ratios since 2008 in Beijing and many of the other large coastal markets look to be very difficult to explain fundamentally.

Alltså, statligt kontrollerade kinesiska företag köper fastigheter som aldrig förr och till högre priser än privata investerare. Troligen i syfte att hålla nere inflationen. Detta samtidigt som den kinesiska regeringen är mycket restriktiv med att släppa den kinesiska växelkursen fri emot dollarn (vilket troligen gradvis skulle minska efterfrågan i Kina då det gör det dyrare för utländska företag att handla i Kina). Jag tolkar alltsammans som att den kinesiska makteliten försöker bibehålla landets konkurrenskraft genom en artificiellt låg växelkurs (vilket gör det billigt att importera från Kina) och samtidigt förhindra inflation genom att tok-köpa fastigheter. Långsiktigt hållbart? Skulle inte tro det. Jag litar inte mycket på att korrumperade kinesiska kommunister med heders- och hierarki komplex skulle klarar av att köpa fastigheter för att bekämpa inflation.

800 % tillväxt kan inte hålla i sig. USA verkar ha bekymmer med att återskapa efterfrågan. Allt fler analytiker verkar oroliga. Alltså är jag fortsatt skeptisk till den globala tillväxten, och har en stark känsla av att vi kommer få se en riktig implosion i Kina inom en inte allt för avlägsen framtiden. En implosion som kanske utlöser den double-dip världen just nu fruktar, precis lagom tills att alla stimulanspaket avstannat. Vore spännande att se vad som hände då.

Loggade precis in på mitt Avanzakonto för första gången på några veckor. Strategin för några veckor sedan var att placera i lågrisk fonder och några ganska solida aktier i syfte att inte behöva ha så mycket koll under semesterveckorna. Det har visat sig vara tur. Rädslan för en nära förestående ekonomisk nedgång har exploderat på kort tid, och börsen har dykt.

Last week’s poor performance by stocks clearly has individual investors worried that a market bottom has not been set. In addition to the downward pressure on stock prices, individual investors are also worried about the economy, the size of the federal deficit, and the longer-term threat of higher inflation and interest rates. — Charles Rotblut, AAII

En undersökning jag hittade på finansblogg.com säger följande:

This quarter’s survey is particularly interesting because it took place at a time of unusual investor uncertainty and increasing pessimism. The general mood of worried uncertainty is reflected in the responses to several questions: following the sell-off of risky assets in Q2 around 70% of clients think that Q3 will see either further short-term weakness or prices remaining close to current levels; only one is six think that we are close to the bottom.

Dessutom har vi nu sett en, inte så oväntad, räntehöjning från Riksbanken. Det är visserligen i sig ett gott tecken då svensk ekonomi därmed av vissa betraktas ha hämtat sig från de senaste årens oro och är på väg att stabiliseras. Samtidigt kommer en högre ränta leda till minska köpkraft hos konsumenterna, och vi kommer säkert få se lite svagare rapporter framåt Q4 2010 och Q1 2011. Det är också värt att notera att många europeiska länder har väldigt instabil ekonomi just nu, och att en höjning av räntan kan vara lite förhastat. Inte ens tillväxtländer har lyckats håll humöret upp. I Kina finns oro för överhettning, och Ryssland har haft en deppig vår. Oron är alltså i stort sett global och total.

Vad har hänt mer? Idag beslutade Finansinspektionen att ändra sin allmänna rekommendation för bostadslån. Nya bolån bör inte överstiga 85%. Cornucopia? delar med sig av lite tankar kring detta. Syftet med ändringen är såvitt jag förstår att minska svenska hushållsbelåningsgrad, vilket alltså skulle göra Sverige mindre känsligt för ett prisfall på bostäder. Min bedömning är att vi just nu är nära toppen på en bostadsbubbla av ganska rejäl karaktär. Bostäder har, precis som i USA, använts som investeringsobjekt i Sverige under ganska lång tid. Utan fundamental efterfrågan brukar dock alltså spekulativt uppblåsta värden implodera. Detta kan vara en långsiktig farhåga att ha i åtanke när man investerar.

Alltså, fortsätt vara likvida just nu. Jag har aktiverat en trave mailvarningar, och om det visar sig att vi når botten snart så kanske det kan vara värt att gå in igen. Men tills dess så avvaktar jag.

De av er som regelbundet läser någon av de stora, svenska ekonomitidningarna har under våren säkerligen konfronterats med det (inte särskilt nya) begreppet högfrekvenshandel. Högfrekvenshandel är ett samlingsnamn för en rad olika, automatiserade handelsstrategier som implementeras på datorer med mycket bra uppkoppling emot många olika börsers handelssystem. Ett exempel på företag som tvingats inse betydelsen av högfrekvenshandelns framfart är HQ AB. Redan i januari antydde Mikael König på HQ Bank att förutsättningarna inom trading världen snabbt förändrats under de senaste åren:

Enligt Mikael König har intåget av nya marknadsplatser i kombination med att den tillåtna skillnaden i köp- och säljkurser, så kallad ticksize, sjunker lett till ett helt nytt beteende med nya aktörer, vilket i kombination med sjunkande underliggande kundhandel varit svårt att hantera. “Det är nya förutsättningar som råder där ute“, säger Mikael König och konstaterar att den datoriserade handeln tagit en andel om 25 procent på Stockholmsbörsen. – avanza.se

Sedan dess har vi sett konsekvenserna av HQ:s bristande förmåga att anpassa sig, och Mikael König har bytt jobb.

Vad är det som förorsakat detta systemskifte inom tradingvärlden, och vad har det för konsekvenser? Förutom de rent tekniska framsteg som gjorts inom höghastighetsnätverk och beräkningskapacitet har trading revolutionen kanske framför allt kommit till tack vare ett förhållandevis okänt EU-direktiv. Den 1:e november 2007 trädde Markets in Financial Instruments Directive (MiFID) ikraft. SvD beskriver syftet med direktivet med följande ord:

Direktivet tvingar alla EU-länder att slopa det så kallade börstvånget, nämligen att handel med värdepapper bara fick ske på de nationellt reglerade börserna. Med börsmonopolen borta öppnar direktivet möjligheten för en bank eller en mäklare att erbjuda sina tjänster över hela EU på basis av ett enda nationellt tillstånd, ett så kallat EU-pass. Ett sådant tillstånd förutsätter dock att företagen lever upp till direktivets harmoniserade regler om sunda affärer och öppen prissättning. Omvänt blir det möjligt för sparare, placerare och större investerare att “shoppa runt” i hela EU efter de bästa och billigaste placeringarna. [min highlight] Ökat skydd för sparare och investerare är en viktig del i direktivet. Kunderna ska få bättre information och rådgivning inför sina placeringsbeslut. — SvD.se

MiFID har även en amerikansk motsvarighet i form av Regulation National Market System (Reg NMS), och som ofta betraktas som startskottet för den globala ökningen av högfrekvenshandel.

Vad är betydelsen av ett ökat antal marknader för värdepapper? Jo, introduktion av nya marknadsplatser för aktier, som till exempel nordiska Burgundy, har gjort att möjligheten att ägna sig åt direkt och statistiskt arbitrage fullkomligt exploderat. Vad är då direkt- och statistiskt arbitrage?

Direkt arbitrage är egentligen mycket enkelt, och inte alls så mystiskt som det framställs i svensk ekonomipress. Det handlar helt enkelt om att upptäcka felprissättningar. Vad högfrekvenshandlare strävar efter är att upptäcka marknader där en tillgång för tillfället är billigare på andra ställen och därmed köpa den där och samtidigt sälja den på en annan marknad där priset är högre, i syfte att ta hem mellanskillnaden som vinst. Det kan handla om mycket små mellanskillnader (ören), men med tillräckligt stora volymer finns det goda möjligheter att tjäna pengar på den här typen av strategier, något som tillexempel svenska Pan Capital bevisat. Anledningen till att dessa strategier ställer mycket höga hastighetskrav är att prisskillnader naturlig utjämnas mycket snabbt av vanliga investerare. Högfrekvenshandlares affärsmodell består helt enkelt i att systematiskt vara snabbast i att utnyttja skillnaderna.

Statistiskt arbitrage däremot är betydligt mer komplicerat, och exakta detaljer i de strategier som används är mycket hemliga. Statistiskt arbitrage är mycket beräkningstungt till sin natur, och ställer höga krav på att de som designar strategierna har stor matematisk kompetens. Kortfattat kan man säga att statistiska strategier utnyttjar trender i aggregerade mängder av ekonometrisk data. På svenska betyder det att man identifierar processer och trender i statistik som förefaller korrelera till en viss typ av prisrörelse i en aktie. Genom att utnyttja denna information försöker man förbättra sannolikheten att man placerar pengar i aktier som går upp. Anledningen till att tidshorisonterna för detta blir så korta är att osäkerheten ökar stort med tidshorisonten. Så i syfte att hålla nere risken, strävar man efter mycket korta innehav. Exempel på (grova) strategier av denna typ är mean-reversal och pairs-trading, men även anpassning av stokastiska processer förekommer. Den sistnämnda typen består i att man i realtid anpassar en matematisk modell för aktiekursen med någon viss uppsättning parametrerar till information som man samlar in. Denna modell utnyttjar man sedan för att bestämma väntevärden på värdet av en tillgång vid någon framtida tidpunkt. Denna strategi är förövrigt en variant av det jag skrivit om i mitt kandidatarbete, och har sitt ursprung ur den förhållandevis välkända Black-Scholes modellen.

Vad får högfrekvenshandel för följder för den globala ekonomiska stabiliteten? Ja, därom tvista de lärde, som man säger. Det är troligen oron, och osäkerheten kring effekten av högfrekvenshandel som nu gör att media börjar uppmärksamma det. Det, och den allmänna jakten på en syndabock att skylla de senaste årens finansiella instabilitet på. Det finns ett par olika effekter av högfrekvenshandel som man dock förefaller vara relativt överens om:

• Ökad likviditet. Genom att den enorma mängd avslut som högfrekvensk firmor står för bidrar de till att hela tiden tillhandahålla köpare och säljare i värdepapper, mer eller mindre oberoende av marknadsmentaliteten.
• Mer korrekt prissättning. Skillnader i prissättning runt om i världen utjämnas blixtsnabbt.
• Ökad volatilitet. Det här är en mycket mer implicit slutsats än de övriga. Motiveringen till att högfrekvenshandel skulle öka volatiliteten, alltså osäkerheten i kursen för olika tillgångar, är att hastigheten gör att större kursändringar är möjliga på kortare tid.

Beträffande de negativa konsekvenserna så är de generellt sett avsevärt mer otydligt formulerade, beroende på hur negativt man betraktar ökad volatilitet. Senator Ted Kaufman i USA hör till en av de som starkast förespråkar ett ökat regelverk. Hans kritik innehåller dock mycket lite i form av konkreta invändningar, utan mer generell oro:

Since August 2009, Sen. Kaufman has called on the Securities and Exchange Commission (SEC) to undertake a comprehensive review of high frequency trading and other market structure issues. His repeated warnings were unfortunately realized in the severe stock market plunge – the so-called “flash crash” — on May 6. Since August he has repeatedly raised questions about the lack of transparency into these opaque market practices, the potential for systemic risk, and the inability of regulators to detect and police against high-speed manipulation. — kaufman.senate.gov

Min, högst personliga teori, är att det inte finns någon som riktigt kan säga “högfrekvenshandel är farligt därför att … ” utan oron är mer grundad i osäkerheten kring konsekvenserna av denna teknik. Det man inte känner till blir man reflexmässigt rädd för, särskilt i tider av ökad finansiell instabilitet.

Men, som det påpekas ovan, så har vi sett exempel på kraftiga och svårförklarliga kursrörelser under våren, framför allt då blixtfallet den 6:e maj, när Dow Jones under ett par minuter sjönk 9.2% för att sedan under loppet av ett par minuter korrigeras och återgå till normala nivår. Det är fortfarande långtifrån klart varför detta hände, men möjligheten att det fallet kan ha utlösts en säljvåg bland automatiserade handelsalgoritmer undersöks. Det är inte alls otroligt att blixtsnabba algoritmer kan ha orsakat detta snabba kursfall.

Dow Jones dip 6:e maj

Med största sannolikhet kommer regelverket för automatiserad handel under de närmaste åren skärpas, och transparens framtvingas, något som troligen kommer bromsa tillväxten av denna typ av handelsstrategier. Men under tiden tror jag många fundamentalanalytiker och etablerade traders bör sätta sig vid skolbänken och lära sig mer om vad dessa strategier har för konsekvernser för deras affärsmodeller. Annars riskerar de att gå samma öde som HQ Bank tillmötes.

Automatisering är garanterat här för att stanna, frågan är bara i vilken omfattning och vad det får för konsekvenser för alla de människor som verkar på banker runt om i världen. Många av erfarna investerar kommer troligen tvingas lära sig helt nya metoder för att skapa avkastning. Personligen ser jag ljust på behovet av personer med kunskap kring ekonomiska modeller, matematik och programmering. Sedan får vi se vad det får för konsekvenser för samhället. Framtiden är onekligen en spännande tid.

Artiklar om högfrekvenshandel av varierande kvalitet från några olika (webb)tidningar: di.se, Institutional Investor, svd.se, svd.se, E24.se, idg.se, dn.se Svenska ekonomibloggar om ämnet: highonfinance En bra källa om man vill lära sig jargonen inom HFT: reuters